Den här sidan har korrekturlästs
46 HARALD JACOBSON
Där hvar pröfvad och förkrossad
kunde ostörd sjunka ner,
kunde lyfta trötta händer
upp till Den, som hjälpen ger.
Och från krogdörr'n droges mången,
när ej templet kräfde pass:
när ej trashank skrämdes undan
af dess kraf på högtidsstass.
När i kyrkans helga stillhet
hjärtat så fått tröst och vård,
bure se'n det ut till lifvet
vördnad för hvar tempelgård.
Och när sabbatsklockan ljöde,
blefve templet då ett rum,
där allt fåfängt utelycktes
och där pladdrets mun stod stum...
⁎ ⁎
⁎
⁎
Templet upp för hvardagslifvet!
Under storm och högan sjö,
midt i sorgens alla vågsvall
blifve det den trygga ö!
