Den här sidan har korrekturlästs
48 HARALD JACOBSON
Änglar.
Se vinterns hvita flinga!
Så mild hon sväfvar ned,
som om hon ville bringa
från himlen hjärtat fred.
Vid hennes glans jag glömmer,
att allting är så grått,
och går som barn och drömmer
om hvita vingar blott.
Ack, skall det aldrig skimra
af vingad ljusgestalt!
Så fjärran stjärnor glimra
och lämna lifvet kallt.
Skall rymden aldrig klinga
igen af änglasång?
Så fattigt klockor ringa,
och tung blir lifvets gång.
