Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 53
Frid.
(1904)
Vi tåga genom drifvor
i hvit kristallarkad.
Vi skrida mellan vifvor
i grönhvälfd kolonnad.
Vi gå, där rosor brinna,
där lunden slocknar gul.
Men ingen ro vi finna,
förr än vi hunnit jul!
En ljusvärld då sig sänker
ur hvardagstöcknet ned
och fram till välkomst blänker
på arm och årslång led.
Till lek och blida drömmar
i hvila vandrar'n går,
och bloden svalnad strömmar
som förr i gossevår.
Då lyser helga stjärnan,
då tindrar minsta bo,
och grubblet släcks i hjärnan,
och hjärtat värms af tro.
