Den här sidan har korrekturlästs
60 HARALD JACOBSON
»Se, Gud har öfvergifvit Dig!
Så lyssna då en gång till mig!
Från korset ned till folket stig!
Då tro de Dig förvisst.»
Förgäfves... Och han höjer
mot hälen hugg till sist.
Se kärleks underblomma
i stoftets smädeskrud!
Den växte ut från korsets stam,
och under mörker slog den fram,
och blott frår röfvarmun förnam
den några hyllningsljud;
men den blef all vår fromma,
när doften steg till Gud.
⁎ ⁎
⁎
⁎
Ack, all min onda lust
har Dina lemmar spikat!
Min yra höjt en gång
den råe knektens lans.
Se'n fåfängt med Ditt lif
Du kärlek mig predikat,
förmörkas i Din död
min lefnadshimmels glans.
