Den här sidan har korrekturlästs
66 HARALD JACOBSON
Alperna.
I.
Vid alpens hvita altare
jag sjunker ned för Dig, o Gud,
och höjer här min psaltare
i hymners offerljud.
Ifrån min barndoms oskuldssnö
jag längtat till de hvita bärg,
där dagrar flamma upp och dö
i Alpenglühens rosenfärg.
Hit tränger icke dagen half.
Och altarets skulptur står rik
af löfvet i romanska hvalf
bland granarnas gotik.
Och här, i allas helgedom,
är ottesång och aftonbön,
när solen sätter röda blom
i gletscherns hvita altarkrön.
Och här Du djupt mig känna lät,
hvad mänskan är mot Zebaoth.
Jag krymper för Ditt majeståt
som byn vid alpens fot.
