Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 75
Sångarvinter.
Nyss min dikt begynnat kvälla.
Si, då sinar guldets källa —
och från söderns kolorit
tvingas jag att styra kosan
in i den germanska prosan,
med dess själ af grå granit.
Varm jag kom. Men här i norden
kyldes re'n i hjärtat orden,
och förbi var poesin —
bild vardt blek som frusna trädet,
själfva klangen uti kvädet
fick, som vågsorl, issordin.
Intryck kommo förr i svärmar.
Något enda nu sig närmar,
och som sparfpip är dess röst.
Pännan öfver arket slinter —
det är riktig sångarvinter,
tomt och tyst i diktarbröst...
