Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 155 —

ämne till ämne, kasta frågorna hit och dit och ständigt träffa konfirmanden förberedd och väl förberedd.

Denna prosten Sparres hemlighet var han sjelf mycket rädd om. I den lilla anteckningsboken stod det bara siffror, hvilka för den oinvigde kunde se ut som betyg, dem han gaf barnen under läsningen. Men han var endast orolig, derför att han fullkomligt klart insåg, huru lätt hans beteende kunde missförstås eller misstydas.

Inför sitt eget samvete deremot var han alldeles lugn.

Ty när nu själsgåfvorna äro så olika fördelade, och när nu Pontoppidan kanske ej faller sig så lätt för alla att lära sig och förstå, så skulle det ju vara stor orätt att förneka en ung menniska, som derom beder, tillgång till församlingen och nådemedlen, derför att han ej egde förmågan att lära sig utantill.

Konfirmeras måste de ju; det uppstod sannerligen aldrig annat än förtret och missnöje inom församlingen, om man nekade barnen att vara med om konfirmationen; hvarför då skaffa sig svårigheter genom obillig stränghet i fordringarne? Guds rike hörer de enfaldige till.

Ibland voro de visserligen betänkligt enfaldiga, och prosten Sparre kände sig ofta generad af elementarskolans lärjungar, som sutto färdiga att qväfvas af skratt. Derför var han också litet kall och tillbakadragen mot Abraham under de första dagarne.