omkring i trädgården och ute på torget eller sutto inne i rummen och hade tråkigt med många fromma önskningar öfver prosten Sparre, som aldrig kunde sluta.
Klockan var öfver half fyra, då man ändtligen kom till bords i matsalen. Abraham vid bordsändan med sin far till höger och prosten till venster; för öfrigt endast äldre herrar och Hans Egede Broch, hvilken var inbjuden som Abrahams bäste vän.
Der var rektorn och de flesta af Abrahams lärare, amtmannen och borgmästaren, de andra embetsmännen, stadens läkare, ett tjog utvalda vänner och kolleger till professorn.
Abraham kunde i början ej känna sig hemmastadd med att vara medelpunkt i denna värdiga samling; men allt efter som vinet uppvärmde dem, blefvo de alla gemytligare.
Det var den första större bjudning professorn höll efter sin hustrus död, och alla voro glada öfver att åter mötas i det gästfria huset. Professor Løvdahl var sjelf en stor vän af umgänge och lifvades hastigt upp.
Ännu ett förökade stämningen, och det var, att sällskapet var väl sammansatt; intet missljud var möjligt, man kunde till och med tala politik, och sedan prosten och rektorn hade hållit hvar sitt tal för Abraham, utbragtes och druckos under samstämmigt jubel skålar för konungen, drottningen, kronprinsen, kronprinsessan, den kungliga familjen, hela det kungliga huset, unionen och Sverige.
Det blef muntrare och muntrare, alla drucko
