Der voro flera spelbord, och vid toddyn, som serverades strax efter kaffet, samlades grupper, som diskuterade frakter och saltpriser eller slogo sina hufvud tillsammans om den nya fabriken.
Michal Mordtmann gick omkring och förargade sig; öfverallt tyckte han sig märka, att han hade gjort en dumhet; och då han först hade fått detta i sitt hufvud, blef det naturligtvis värre än det var.
Men det var i sjelfva verket mycket förargligt för honom. För ett par dagar sedan hade han skrifvit till sin far, att han hade det bästa hopp. Skulle han nu få den förödmjukelsen att nödgas tillstå, att han hade förlöpt sig vid en middag och skrämt folk ifrån sig?
Under sin vistelse i England hade han småningom blifvit köpman med lif och själ. Han skrattade, när han erinrade sig, att han en gång hade varit entusiastisk målsträfvare, och att hans ideal hade varit att lefva i, för och med folket!
Den engelska komforten med den eviga badningen och tvättningen och det bländande hvita linnet hade förändrat hans smak och skilt honom från folket. Och hvad som funnits af lif och hänförelse i hans blod, det hade, liksom hos fadern, vändt sig till en liflig spekulationslust, ett behof af stor verksamhet, ett begär att komma sig upp och få mycket att ställa med.
Och å andra sidan hade den omständigheten, att han redan nu kände ett så djupt förakt för det, han ända till sitt tjugufemte år hade svärmat så starkt för — det hade ingifvit honom misstro till starka passioner i allmänhet, hade också gjort
