Men när dagen var förbi och lärarne hade tagit allt sitt tyranni och all sin tråkighet med sig hem till sig sjelfva, då fyldes skolgården af den utpinade ungdomens frihandsarbete.
Allt hvad som fans af byggnader, träd, trappor och portar fick lif och namn. Och efter den döda dagens lek med döda namn och liflösa former, lekte den lefvande ungdomen ett fantastiskt lif fullt af namn med klang och genklang i de små förtorkade hufvudena.
Då seglades det jorden rundt, och kapare sköto fram bakom träd och hushörn, eller röfvare lågo på lur under trappan. Och alltsom ljuset aftog och skymningen utplånade minnena af dagens hårda dressyr, vaknade och ökades de förspilda och obrukade krafterna; och riddaresinne, obrottslig vänskap och hjeltemod flammade upp i små vilda strider och vågstycken, som aldrig glömdes.
Men under de stilla höstaftnarne, när boklöfvet låg tjockt under träden, innan stormen hade virflat bort det eller vaktmästaren samlat in det i sin rökkällare, då kommo indianer och krypskyttar smygande i skuggan — eller också var det pretendenten, den olycklige Stuart, som arbetade sig fram genom storm och oväder mot ljuset från Betty Flanagans hydda.
Och när dörren till vaktmästarens rökkällare gick upp, så att det röda ljuset föll i strimmor ut i mörkret under träden, då satt der tätt af Rundhufvud omkring elden i tunga stöflar med kragar och jernsporrar; deras kappor hängde till torkning rundt omkring spiseln, och de långa
