58
frukter, bland hvilka man tycker sig igenkänna mimosor, astrer och cactus-blommor, samt meloner och drufvor bland brokiga tulipaner och yfviga slingervexter. Genom den täta skogen framtränga från flera håll jägare till häst och fot, och väpnare, den ene blåsande i sitt jagthorn, en annan med falk på handen. Här flyr en kronhjort undan; der genomborras en hind af kastspjut. Här drifver en hund på en räf; der kämpa tvenne fot-jägare med ett lejon. Men afsides från dessa scener ur den vilda jagten möta oss gladare bilder: här klifva papegojor och påfåglar i grenarna; här sitter ett par dufvor och kyssas, och en ung jägare framtittar ur löfverket, liksom lyssnande till deras kutter. På flera ställen öppnar sig med ens den täta skogen, och man ser hafvet, betäckt af segel. Mellan de löfrika grenarna lutar sig en vacker och guld-lockig yngling fram, och med fjerrglaset för ögat spejar han utåt oceanen och mönstrar noggrant de seglande — i sanning en tankebild, som är på sin plats i en köpmans sal, byars egendom så ofta drifver vind för våg uppå hafvet. — Vi gå nu till frisen eller taklisten med dess bibliska stycken: det är scener ur Abraham's, Jakob's, Joseph's, Moses', Jephtah's,och Tobias' historia. Under hvarje tafla är en kort (tysk) inskrift i guld på svart botten, med hänvisning till de Heliga Skrifterna. Vi vilja beskrifva ett par af dessa teflor, t. ex. Abrahams resa till Kanaan, hvilket stycke har till underskrift: “Der Herr sprach zu abram: Gehe auß deinem Vaterlande.” 1 Mos. 12:1. Den långa karavanen begynner med en procession af lam och getter, två och två, derefter kommer Sarah, som är rätt »däjelig under ansigtet», hon leder sin son vid handen; så kommer Patriarken sjelf, skäggig och turban-beprydd, med herdestaf på axeln. Bakom honom synes på vägen; som slingrar sig genom landskapet, ett tåg af tjenare och tjenarinnor, en kamel och en häst, samt småboskap, allt ledvis ordnadt, och i långt perspektiv. — Taflan om Jephtah och hans dotter har följande underskrift: “Meine Tochter, wie beugest du mich”. Domare-boken 14:35. I krigisk skrud på en brun klippare, och följd af sina kämpar kommer Gileads höfvitsinan, den stridsamme hjelten Jephtah med seger hem från striden mot Ammoniterna. Om segren blef hans lott, så hade han lofvat Herran till bränneoffer hvadhelst ur hans hus kom honom först till mötes, när han återvände. Och nu kommer ur palatsets port hans dotter, omgifven af sina leksystrar och tärnor, högtidsklädda och under festlig musik. Sjelf är hon klädd i krona, mantel och rosig klädning, och spelar på cymbaler; de öfriga spela på harpor, lator och gittith. Bedröfvad öfver löftet, som nu drabbar hans enda barn, sträcker fadren ut sina händer. Den unga qvinnans rörande historia är bekant. — De öfriga tafiorna föreställa: Sarah får Herrens löfte att föda en son, 1 Mos. 18:10. — Jakobs söner, köpande säd i Egypten, 1 Mos. 42. — Hagar, fördrifven, med sin son i öcknen. — Jakobs dröm, 1 Mos. 28:16. — Jakobs brottning, 1 Mos. 32:26. — Esau's och Jakobs möte, 1 Mos. 33. — Jakobs söner dräpa Sichem för Dina's skuld, 1 Mos. 34. — Josephs bröder fängslas såsom spejare, 1 Mos. 42:14. — Joseph ger sig tillkänna för sina bröder, 1 Mos. 45:3. — Pharao låter dränka Israeliternas barn, 2 Mos. 1:22. — Pharao's dotter räddar Moses, 2 Mos. 2:9. — Tobie fromhet och blindhet, Tob. 2: 9, 11. — Guds engel ledsagar den unge Tobias, Tob. 6. — Engeln tager farväl, Tob. 12; o. s. v. Som dessa taflor, minnen af en vanlig målares fantasi och flit, icke äro några konststycken i egentlig mening, så är all vidare skildring öfverflödig. Men genom den symboliska, bibliska och kyrkohistoriska karakter, som medelst dessa taflor, i förening med porträtterna och bibelspråken i taket, om hvilka strax skall talas, obestridligen förläntes åt en borgares högtidssal, och såsom för sin tids lynne och bruk betecknande, äro dessa målningar icke utan sin märklighet. — Taket är, liksom väggarna, betäckt med figurer och inskrifter. Takbjelkarna äro synliga, och prydda med allehanda blad- och blom-sirater och flätadt bandverk. På deras insida läsas bibliska kärnspråk och vishets-reglor, sådana som:
Herr, Gott du bist under Zuflucht für und für. Ehe denn die Berge worden, und die Erde, und die Welt geschaffen worden, Bist Du, Gott, von Ewigkeit zu Ewigkeit. Lehre uns bedencken dass wir sterben müßen, auf daß wir klug werden. Psalm. 90: 2,12.
Meine Kindlein, solches schreibe ich euch auf daß ihr night sündiget, und ob Jemand sündiget, so haben wir einen Fürsprecher, bey dem Vater, Jesum Christ, der gerecht ist. Lieben Kindlein, ich schreibe euh, daß euch die Sünden vergeben werden durch seinen Namen. 1 Joh. 2: 1,12.
Och vidare hela verser, nemligen Psalm. 36: 4,5; Joh. 3:16; 1 Thessal. 5:9,10; Rom 14:8; o. s.v. — Emellan takbjelkarna märkas hvarjehanda målningar. Man ser här Frälsaren och de fyra Evangelisterna (bland hvilka Matthæus och Lucas icke äro illa tecknade), hvardera med sina emblêmer, och dessa Lärareståndets höge representanter omvexla med figurer, som föreställa de öfriga stånden: Adelsmannen med sin husfru, Borgaren med sin hustru, och Bonden med sin. Vidare ser man här Fosterlands-kärleken, under bilden af den bekante Romaren, som på sin stridshäst störtade sig i det rykande svalget för att sålunda, enligt oraklet, rädda sitt fädernesland; Lyckans Gudinna på ett bevingadt klot och med ett segel spändt öfver hufvudet; Fridens med en palmqvist; Kärlekens med en fackla; Höghetens med en gyllene krona; Troheten och Fåfängligheten under bilderna af 2:ne barn, det ena leker med en pudel, det andra blåser såpbubblor; fös' öfrigt porträtter af unga och gamla män och qvinnor i medaljonger, samt arabesker af vinrankor, blommor och frukter. — På södra väggen är »Anno 1661» måladt inom en krans, som bäres af tvenne Englar.
