62
Bara öde.
Så kallas i folkspråket den öde och förfallna kyrkan i Bara' socken, belägen omkring 23⁄4 mil öster ut från Wisby.
Enligt gamla sägner skall denna kyrka hafva varit mycket oroad samt till och med slutligen blifvit förstörd af troll, som bodde i den närbelägna kullen, »Bara' berg» kallad[1]. Denna kulle har under hedna-tiden varit ett af Gotlands mest besökta offerställen[2]. Vid kullens fot var en ryktbar offerkälla, och uppe på kullen stod ett heligt Ask-träd, enligt sagan, grönskande både vinter och sommar och föremål för mycken dyrkan. Detta träd, som under namn af »Bara-asken», var vida beryktadt, lät Herr Ivar Axelsson Tott, under det han (1454—90) var Befallningsman på Gotland, på 1450-talet flytta inom Wisborgs slotts murar, der det dock strax förvissnade. På kullen upprestes sedan ett stort kors af ek, vid hvilket man plägade offra för att återfå, bortkommen boskap, hvilken då, alltid sades komma till rätta. Denna offerplägsed bibehöll sig länge under kristna tiden: man strömmade dit från flera kyrksocknar, och lade der sina håfvor, bestående af penningar, ull och andra saker, som allt användes till kyrkans behof, och ännu i dag understundom lärer vidskepligheten, på hedniskt vis offra å Bara' berg.
Bara' kyrka lärer redan före Reformationen varit förfallen. År 1588 begärde sockenboarna hos Domkapitlet att få gudstjenst i kyrkan, hvilken en tid stått öde, men fingo det svar, att »när bönderna åter upprättat kyrkan med klocka och mässekläder, ville Bispen åter inviga henne; dock skulle de taga sig till vara för det afguderi, som der hade varit från gamla dagar». Af socknen begagnas ännu kyrkogården till begrafningar, och en liten klocka hänger derför i en glugg å vestra kyrkmuren.
Kyrkan är utvändigt 34 alnar lång, i vestra yttermuren 171⁄4 aln bred; murarna äro 2 alnar tjocka och nu omkring 12 d:o höga. Särdeles vackert är det ännu oskadade, fina, spetsbågiga chorfönstret i den östra raka altarväggen: detta fönster har öfverst i ogiven en rundel med fyrbladig rosett, understödd af tvenne raka sidostöd samt tvenne dubbla halfva cirkelbågar, hvarunder fönstret varit genom fina pelare tredeladt.
I hörnena af kyrkogårdsmuren äro, med vänlig omsorg, stycken af den förstörda hufvudportalens ornamenter inlagda, och på ett annat ställe af samma mur är ett vigvattens-kärl af sten instucket.
För Bara' kyrka har Strelow's Krönika byggnads-året 1091. »Tro det den som vill», tillägger vanligen Biskop Göran Wallin i sina »Gotländska Samlingar» (1747—76) vid anförandet af de Strelow'ska årtalen.
Bara' socken, annex till Hörsne (konsistorielt pastorat, 3:dje klassen) i Wisby stifts Medeltreding, Hörsne' och Bara' socknar tillsammans hade år 1855 en folkmängd af 406 personer, och bestå af 175⁄7 hemman (enligt 1795 års Jordabok). Gårdarna i Bara heta: Hallbjers, Sudergårda, Anderse, Nederbjers, Simunde och Hoffmans. —
Rättelser och Tillägg,
som före läsningen benäget torde observeras.
Sid. 5. 1:a spalten, 4:e raden nedifrån står: Lübeckarnes bréche 1509; läs: 1525. — Sid. 7, 2:a sp., 8:e r nedifrån står: reta; läs: ret. — Sid. 10, 1:a sp., 8:e r. nedifrån står: Juvenis; läs: Juvenes. — Sid. 11 , 1:a sp., 4:e r. uppifrån står: mellen; läs: mellan. — Sid. 14, 1:a sp., 3:e r. nedifrån står om Catharina-tornets reparation år 1858, »till sitt yttre», läs: till sitt yttre och inre. — Sid. 16, 1:a sp. 6:e r. uppifrån står: in id; läs: invid. — Sid. 16, 2:a sp., 2:a och 4:e raderna uppifrån står: upp på; läs: upp till. — Sid. 23, 2:a sp., 18:e r. nedifrån står: och sednast församlade R. Ständer, som till…; läs: och Riksens Ständer, som vid riksdagen 1847—48 till… — Sid. 26, 2:a sp., 11:e r. nedifrån står: från nordvestra hörntornet; läs: från antingen nordvestra hörntornet (egentligen »Turris Cames») eller frän det ej långt derifrån belägna Kruttornet (eg. »Silfverhättan». — Sid. 28, 2:a sp., 16:e r. uppifrån står: Halls-huk; läs: Stenkyrke-huk. — Sid. 30, 2:a sp., 15:e r. uppifrån står: »Underkeppet», läs: Underskeppet. — Sid. 32, 1:a sp., 2:a r. uppifrån står: renoverede».; läs: renoverede»? — Sid. 40, 2:a sp., 17:e r. nedifrån står om Toppstenarna: i höjd; läs: i längd. — På några ställen står »Thriumf», läs: Triumf. — Andra bokstafsfel torde af läsaren benäget ursägtas.
Tillägg till IV. S:t Catharina: utbyggnaden för gamla Tornet, hvilken är smalare än kyrkan, står icke midtför kyrkans vestra del; dess södra sida bildar med kyrkans södra sida en rät linie, hvadan en del af kyrkans vestra mur är utåt synlig. — inuti den mur, som afskiljer kyrkan från nyssnämnda utbyggnad, står en åttkantig pelare inmurad, hvilket bör nämnas såsom stöd för den sid. 12 uttalade förmodan, att man tyckes hafva ämnat göra kyrkan längre mot Vester. — Genom i Sept. 1858 gjorda gräfningar uti det sid. 11 omtalade underjordiska hvalfvet i södra sidoskeppet, har befunnits, att den förmodade port, som ansågs leda in under mellanskeppet, endast är en djup nisch i muren, — Sid. 11 är chorfönstrens bredd i medeltal upptagen till »omkring 2 alnar»; men, borde vidlyftigare heta: deras bredd varierar mellan 2 alnar 11 tum, 2 alnar 10½ tum och 1 aln 13½ tum.
- ↑ Synes till venster å Säve's tafla.
- ↑ Dylika offerställen hafva varit: Wi (der sedan Wisby anlades), Atlingbo, Tingstäde, Fardhem, Kräklingbo, Eskelhem, Walstena, Ardre och Bro. Om det sistnämnda stället, som först var vida ryktbart för sin offerkälla och der sedan en kristen kyrka — rik på sköna arkitektoniska detaljer och på underbara Medeltids-minnen — blifvit uppförd, må här i förbigående nämnas, att gåfvor årligen dit inflyta, dels från tillfrisknade sjuklingar, dels från räddade sjöfarande, ej blott från Gotland utan ock från det öfriga Sverige, till och med från utländska orter. Vissa år hafva de på detta sätt influtna gåfvorna belupit sig till några och sjuttio Rdr Bko. Ofta när Skolmästaren öppnar kyrkporten, ligger en sedel eller ett utländskt sillvermynt mellan dörren och tröskelstenen instucket of någon förbivandrande sjöman, som lyckligen atervändt till hembygden efter äfventyr och faror på Östersjön eller Vesterhafvet. Det är en qvarlefva i folktron af Katholicismens lära om tillfyllestgörelsen af yttre goda verk och allmosor till kyrkan: det är en slags helgonaadyrkan midt i ett tidehvarf, hvilket dock till och med förgätit helgonets namn, och hvilket — såsom här i Bro — flyttat dess heliga bild frän altaret till en skräpvrå på tornhvalfvet. —
