10
»Sermones, III. volumina», »Promptuarium», »Codex de Sanctis», »Dieta Salutis», »Postilla super Evangelia», »Summulum juris», icke till förglömmandes en »Ovidius moralizatus» m. fl. Att ett nytt bibliothekshus måste uppföras år 1442, betyder kanske, att det gamla blifvit för trångt för den vexande handskrift-samlingen. År 1443 blef större delen af böckerna, i följd af under Medeltiden icke ovanlig omsorg om den dyrbara egendomen, med kedjor fastläst vid hyllorna på brödernas bekostnad. Hvart dessa manuskript-skatter samt klostrets öfriga diplomer tagit vägen, eller om de i de många olycksöden af brand och plundring, som staden genomgått, blifvit förstörda — derom är (för författaren) intet bekant. Af gåfvobrefven till klostret äro dock några få i behåll. — Att dessa Franciskaner sjelfva upptecknade sitt klosters och sin samtids märkliga händelser, och att deras latinska anteckningar blifvit bevarade, är redan nämndt. Originalet dertill, en pergaments-codex med titel: »Annales fratrum minorum in Wisby» finnes i Kgl. Bibliotheket i Stockholm, och stycken deraf äro utgifna både i »Scriptores rerum danicarums och i »Script. r. suecicarum medii ævi». Dessa annaler innehålla ett »Calendarium perpetuum», upptagande dödsdagarne för klostrets välgörare samt dessas för själamässor gjorda gåfvor; vidare: »Märkliga händelser» på och utom Gotland, samt »Necrologium» eller förteckning på dem som fått sin lägerstad i klostrets kyrkogård. Klostrets styresmän kallades »Gardianer», och mången af dem är nämnd i »Annalerna»; bland klosterbröderna omtalas der »Lektorer», som skötte undervisningen; »Terminarier», som predikade på landsbygden; »Skriptorer», som upprättade urkunderna; »Konfessorer», som skötte bigten; »Sakristaner», som vårdade relikerna; och »Provisorer», för hushållningen; vidare »Orgelnister», »Läkare», jemte andra tjenare. Bröderna, som än benämndes »Minores», än »Barfota-munkar» och än »Gråbröder», af deras askgråa, torftiga drägt, voro dels prester, dels lekmän; alla hade till hufvudsaklig pligt att samla allmosor. Endast presterna hörde bigt och gåfvo absolution. De som ännu icke aflagt klosterlöftet hette »Novitier», »Juvenis»[1].
Bland de många Gillena i Wisby fanns ett, som hette Sankt Catharina Gille, och hvars stadgar finnas i Wisby Domkapitels arkiv[2]. Detta gille har troligen stått under Franciskaner-klostrets och Catharina-kyrkans tillsyn och beskydd.
Då Klosterkyrkan med nybygdt chor år 1412 ånyo invigdes, helgades hon till ära åt Gud, S:t Catharina, S:t Maria .Magdalena, S:t Franciscus, S:t Antonius, S:t Ludvig och S:t Clara, samt gifver oss i sitt nuvarande förstörda skick ett begrepp om huru hon var vid början af 1400-talet. Flera af byggnadens hufvuddelar, de tolf åttkantiga pelarne, sidomurarna med ursprungligen rundbågiga både portar och fönster, af hvilka sednare alla utom ett blifvit tillmurade eller ock utvidgade till bredare och spetsbågiga, m. m., äro från äldre tid. Strelow'ska Krönikans uppgift, att kyrkan blifvit bygd år 1160, passar ingalunda med tiden för Franciskaner-Ordens stiftelse (år 1209) och för dessa munkars ankomst till ön (år 1233), såframt man icke skulle vilja antaga, att de inflyttande Gråbröderna fått en redan befintlig kyrka åt sig upplåten. Här må i förbigående nämnas svårigheten att bestämma de gotländska kyrkornas byggnads-år: Strelow, i sitt tidehvarfs äflan att flytta händelserna så långt tillbaka som möjligt, uppgifver fleras byggnads-tid före eller vid medlet af 1000-talet, hvilket är orimligt, enär Kristendomen genom Konung Olof den Helige först 1030 blef på ön införd, hvilket skedde med vapenmakt och tvångsdop samt med dessas vanliga följd: återfall till hedendomen. Endast för en af Wisby' kyrkor, S:t Maria, har man året för dess färdigbyggnad (i rundbågs-stil) och invigning med säkerhet bekant, nemligen året 1229, och detta historiska faktum bör icke lemnas å sido, då man för de andra kyrkorna, i brist på urkunder, vill försöka sig med gissningar. Den s. k. romaniska öfvergångs-stilen (med blandad rund- och spets-båge), som märkes i de flesta af Wisby-monumenterna, anses hafva varit rådande omkring sednare hälften af 1100-talet[3], och ungefär omkring denna tid torde dessa kyrkor hafva blifvit bygds, de flesta dock i följande århundraden mer och mindre förändrade.
Till sin form är kyrkan en basilika (rektangelformig) med fem-sidigt chor mot öster och med förhus mot wester[4], samt mot söder flera tillbyggnader.
Choret (af år 1412) är af huggen sten, i ren och enkel spetsbågs-stil; dess invändiga bredd under Thriumfbågen (mellan den egentliga kyrkan och choret) är 12 alnar 4 tum; dess längd 16 alnar 14 tum. Egentliga kyrkan är vid pass 74 alnar lång och 28½ dito bred. Förhuset, som troligen burit det fordna tornet, och som har en port mot wester och flera fönsteröppningar i olika stil, är vid pass 13 alnar långt och 17 alnar bredt[5].
Några i byggnads-historisk hänsigt mycket anspråkslösa anteckningar om kyrkans särskilta delar må nu meddelas.
- ↑ År 1442 blef testamenteradt till hvarje i klostret varande prest en florin, och till hvarje »Juvenis» en half dito. (Annales.)
- ↑ Aftryckta i Schoumacher's Diss. de Gotl. sid. 29—31.
- ↑ Batissier, L'art monumental, pag. 456.
- ↑ Anmärkas bör, att kyrkan icke ligger rätt i Ö. och W., utan har dess läge någon dragning åt S. Enligt uppgift vore kyrkorna så lagda, att sol-ljuset på helgonets dag skulle infalla i hela kyrkan från chorfönstren.
- ↑ Hela kyrkans areal är 3,600 qvadrat-alnar.
