rättighet, att nu och framgent sjelf välja sig kyrkoherdar, och åt alla fremlingar frihet att der välja sig grafställen; men om någon borgare på Gotland i S:t Maria. önskade sig lägerstad, skulle detta beviljas, dock utan mehn för hans sockenprest i afseende på offret för den dödes själ; ingen skulle understå sig att lägga kyrkan i bann, såvida hon icke ohelgades genom blods-utgjutelse, o. s v. Dessa af Påfven bekräftade privilegier blefvo sedan föremål för många häftiga och vidlyftiga tvister. — Ursprungligen ämnad till ett monument i s. k. byzantinsk stil, blef kyrkan dock dels under fortgången af arbetet, dels snart efter dess fullbordan ändrad och tillbygd i spetsbågig och annan stil. På pelare, murar och hvalf ser man mycket som är påbörjadt, men afbrutet och öfvergifvet; i följd hvaraf något tungt, otympligt och gåtlikt gör sig här och der gällande. Det tyckes nästan, som första planen skulle varit, att mellan hufvud- och sidoskeppens tak låta ljuset infalla genom en öfre våning af fönster (»Clair-story»), alldeles som på Upsala' och andra domkyrkor, men dessa prydliga fönster hafva blifvit igenmurade, och sidoskeppens tak upphöjde ett par alnar nära emot öfra taklisten, som är prydd med rundbågigt listverk. Vid foten af ett lågt, nästan lodrätt berg, kallat Kyrkberget eller Klinten, är kyrkan belägen. Dess grundplan utvisar en snedvinkligt, aflångt fyrkantig (mot vester något smalare) basilika, som mot öster fortsättes, i lika bredd, af ett upphöjdt chor (Sanctum, klerkernas plats) med ett sido-chor mot norr och ett mot söder, hvilka sido-chor bilda liksom upphöjda fortsättningar af sidoskeppen. Det egentliga mellanchoret fortsättes med ett lika bredt, fyrkantigt högchor (Sanctum sanctorum, Hostians heliga plats), och hvilket ligger ännu högre än choret. I norr och söder om högchoret invid de nyssnämnda sido-chorens östra murar äro fyrkantiga utsprång, som bilda hvälfda Sakristior i 2:ne våningar, och öfver hvilka småtornen stå. — Hela kyrkans inre längd är 88 alnar 8 tum, dess största bredd 37½, dess minsta (mot vester) 35 alnar. Högchoret är 14¼ alnar i fyrkant. — Förhuset, deröfver vestra tornet står, är 13 alnar 4 tum långt och vidpass 27 alnar bredt. Hufvudskeppet är 22 alnar 45 tum högt under hvalfkupornas spets. — Hela kyrkans grundplan, murarna inberäknade, innehåller 4,700 qv.-alnar. I både chor och högchor är rundbågen, i den egentliga kyrkan, sådan hon nu befinnes, är spets-bågen rådande, dock med undantag af några smala fönster, som behållit sin ursprungliga, upptill rundbågiga, form. — Pelarne, som uppbära tribunbågen (mellan högchoret och choret) och som till en del äro i sidomurarna inbygda, äro knippen af grofva pilastrer och halfkolonner, med kapitäler af löfverk och figurer. Närmaste, fristående pelar-par, det som uppbär thriumf-bågen (mellan choret och kyrkan), består likaledes af sammansatta pelar-knippen. Följande pelar-par, mot vester och uti sjelfva kyrkan, äro simpla och fyrkantiga; de tvenne följande paren äro jetväl fyrkantiga, men inåt mellanskeppet, liksom i hufvudbågen, förökade med halfkolonner; en af dessa pelare är märklig för sitt kapitäl; i hvartdera af dess hörn nedböjer sig en örn, andaktens symbol, och hugger med näbb och klor i pelarskaftets öfversta list, för att såmedelst liksom hålla tillsammans pelare och hvalf. — Det sjette och vestligaste pelarparet, hvarpå stortornet hyllar, är fyrkantigt och ovanligt groft, bredden mellan dessa båda pelare är endast 8 alnar; mellan de öfriga vexlar bredden mellan vidpass 9 och 11 alnar. Alla pelarparen äro mer eller mindre hvarandra olika, och på, flere synas spår liksom af tillämnade och snart öfvergifna byggnads-tankar eller verkställda förändringar. Märklig torde i detta hänsdende en anteckning synas af Spegel i »Rudera Gotlandiæ», så lydande: »Det är tänkvärdigt, att församlingen hade delt Wisby's stora kyrkia utj tvenne delar, och satt en föreståndare öfver hvar halfva del, på thet all ting, genom noga tillsyn, måtte dess skickligare tillgå och bestyras, hvar till the i förtjden tviflzutan hafva tagit anledning af the christnes plägseed i then Grekiska kyrkian, hvilka delte sina tempel i trenne skildnader, kallandes then nedrigaste Narthecen, then medlersta Naon, then tridie Bema», etc. etc.
Högchoret har 3:ne smala, rundbågiga fönster i den östra raka altarväggen, ett smalt rundbågigt på norra, och ett bredt spetsbågigt, upptill trebladigt, tvådeladt fönster på södra sidan. Den egentliga kyrkan, med de båda ofvannämnda sidochoren inberäknade, har på södra sidan 2:ne stora, breda, spetsbågiga, tre- eller fyrdelade fönster och ett smalare rundbågigt (öfver Storporten), samt 2:ne smala, rundbågiga, som nu vätta in åt det vidbyggda Storkapellet. Åt vester, i den för nämnda kapellsbyggnad tillkomna fortsättnings-muren af vestra väggen, är ett bredt, spetsbågigt fönster, och en i sednaste tid gjord ljus-öppning öfver vestra porten. På norra sidan är ett högt, smalt, rundbågigt fönster, och fyra breda, spetsbågiga, fyr-delade fönster. I Storkapellet finnas fyra stora och breda, spetsbågiga fönster. — De rundbågiga (och ursprungliga, från 1229) af dessa fönster äro alldeles siratlösa; de spetsbågiga (och sednare) hafva deremot rikt och smakfullt prydda ogiver, och ornamenterna äro nästan olika för hvarje fönster. I alla hafva glasmålningar funnits.
Portalen på vestra sidan och den nedra på södra långsidan äro rundbågiga, med enkla, slipade kolonner: den öfra på samma sida är äfven rundbågig, men perspektivisk (fördjupad), med 3 kolonner och 4 halfpilastrer på hvardera sidan, af polerad marmor och ganska ståtlig. Sedan år 1769 har denna sköna port varit undanskymd af en liten smaklös utbyggnad, kallad Brudkapellet, ämnad (såsom det säges) till en familjegraf, hvilken vanprydande tillbyggnad ändtligen år 1858 blifvit nedrifven,
