marken. I vestra väggen är en sexbladig ljus-öppning, uthuggen i en fyrkantig, uti fönster-öppningen insatt (af den stora remnan i denna mur sönderspräckt) stenskifva. Utvändigt är fönsterkarmen oinfattad af en vacker rundstaf. — I den sydvestra, liksom i den nordvestra muren, leder en inåt kyrkan öppen trappgång, som betäckes af fyra, liksom trappan uppåtstigande och af fina pelare troligen ursprungligen uppburna rundbågar, med 32 steg upp till öfverskeppet. Dessa trappor mötas der i vestra muren vid en 2 alnar 9 tum bred, rundbågig dörr, i hvars norra insida. märken synas efter dörrhakarna. Den sydvestra gången är alldeles plundrad på sina trappstenar; den norra är i sednare tid nödtorftligen iståndsatt. Trappgångarna belysas af prydliga, mindre fönsteröppningar, utskurna uti i muren insatta fyrkantiga stenskifvor: den nordvestra ljus-öppningen är aflångt sexbladig, den sydvestra fyrbladig. Vid början af den sydvestra gången har varit en mindre, numera förstörd och tillmurad dörr, genom hvilken man direkte och mera obemärkt kunnat utifrån komma in i (den kanske af draperier emot kyrkan dolda) trappan. — Några af kyrkans golfstenar äro qvar. Underskeppets höjd är 12 alnar 20 tum. Kyrkans och chorets areal är 1,175 qradrat-alnar.
Kyrkans hufvud-portal är på södra sidan och upptager större delen af dess bredd: dörr-öppningen (i utkant 71⁄4 aln bred och muren der 3 alnar grof) har å hvardera sidan varit prydd af 2:ne kolonner, åtskiljda af en (qvarstående) halfpilaster; de vackra kapitälerna smyckas af mjukt och smakfullt böjda, fylliga blad, hvilkas ådror utmärkas genom ränder af fina spikhufvuden. Sjelfva dörrfället är upptill skuret i 3:ne bågar, af hvilka den medlersta och högsta har en nedhängande liten rundel. Midtemot är på norra sidan en i sednare tid tilhnurad simplare rundbågig port (i inkant 3 alnar 5 tum bred, 4½ aln hög).
— Öfverskeppet är 221⁄4 aln i öster och vestyr, alnar i söder och norr, och 12 alnar hög under hufvudbågarna. Här uppbäras hvalfbågarna af 4 runda pelare, bilande på underskeppets åttkantiga pelare midt derunder. Dessa runda pelare är 5 alnar 21 tum i omkrets, med fyrkantiga fotstycken (22⁄3 aln i hvar sida). Vid pelare-baserna märkes, att den nedersta runda listen medelst vackra, nästan öfverallt till formen vexlande bladsirater förbindes och sammanvexer med den fyrkantiga fotstenens hörn — utvisande Gotikens vanliga sträfvande efter frihet och liksom lefvande former. På kapitälerna böjer sig det släta rundstycket ut till den qvadratiska täckstenens kanter. — I följd af 2:ne betydliga remnor i yttermurarna luta alla pelerna och isynnerhet den sydvestra utåt. Medlersta, södra, vestra och en del af östra hvalfkuporna, jemte vestra, och södra hufvudbågarna äro fallna; de 3:ne qvarstående bågarna visa lindrigt spetsade rundbågar. — Södra väggen har ett rundt (ursprungligen kanske af bågar och blad smyckadt) fönster, af 3½, alns tvärlinie, och i dess smyg har i äldre tid ett annat upptill rundbågigt fönster blifvit inbygdt; på hvardera af nordöstra och sydöstra sidorna finnes en Altar-nisch, och deruti ett fönster lika med det som sitter på samma sida i underskeppet. Mot öster är den förut i korthet nämnda rundbågiga öppningen mot choret, som kan kallas öfverskeppets triumfbåge, 6 alnar 22 tum bred, omkring 4½ aln hög. Midt i denna öppning qvarstod ännu på den tid, då G. Wallin skref sina »Gothl. Saml:r.» (1740-talet) en liten fyrkantig pelare: huruvida denna pelare tilläfventyrs uppburit 2:ne i den större bågen inslagna mindre bågar, och öppningen sålunda haft en prydligare karakter — kan numera icke afgöras. Kanhända har nämnda lilla pelare endast varit midtelstycket i en här fordom befintlig balustrad? — I bågens södra karmsida är nedtill en fyrkantig murfördjupning. Genom denna chorbåge har mässan från högaltaret, sången från choret kunnat höras i den öfra kyrkan, hvilken dessutom genom den åttkantiga öppningen i golfvet haft förbindelse med underskeppet. — I sydvestra sidan år en större murfördjupning, med en mycket smal ljus-öppning och små murskåp i karmsidorna och upptill täckt af 2:ne rundbågar, som i midten stödt sig på en »vacker marmorpelare med fyrkantig fot», hvilken pelare i G. Wallin's tid ännu qvarstod. Också på södra sidan, under det runda fönstret är en dylik tvåbågig fördjupning, äfvenledes med små skåp i sidomurarna: denna sednare fördjupning har säkerligen för att styrka den genuin det stora runda fönstret, eller genom den tillkomna remnan försvagade muren, blifvit åter tillmurad och sedan till en del på nytt utrifven.
Midt öfver vestra sidans dörr finnes en helt liten, fint mejslad cirkelrund ljus-öppning, uthuggen i en uti muren insett sten.
Från denna öfra våning går inne i nordvestra muren en trappa med 32 steg, under en betäckning som följer stegen med trappstegslikt, parallelt zigzag, upp till fordna loftet, af hvars hvalf endast norra delen är hel och oskadad. Man har vid uppkomsten dit bland buskar och träd en bänk att hvila på, medan blicken fägnas af den herrligaste omsigt öfver stad och ringmur, ruiner och haf.
Oktogonens hela höjd är nu, utvändigt, vidpass 28 alnar. — Ruinen bär många och djupa spår af mångfaldig förstöring. På hela längden af vestra och södra sidorna äro djupa remnor, af hvilka den på vestra sidan är mångenstädes så vid, att man kan sticka ut en arm derigenom. Dessa remnor förklara pelarnas lutning samt hvalfvens fall i öfverskeppet, och bebåda sorgligt den sköna ruinens ytterligare förstöring. Äro de minnen af den jordbäfning, om hvilken Strelow antecknat: »Aar 1540 var it
