SEXTONDE BREVET.
Jag kom hit i går afton. Jag kan ej säga dig huru lycklig jag är att åter vara här. Jag har farit omkring som en eldslåga hela dagen, från vind och till källare, i ladugård och trädgård; jag har bannat, jag har berömt. Audumbla har fått en kalv, som jag tillbörligen kristnat till Bör, en liten modig busse! Jag har hälsat på mina blommor och förundrade mig att finna dem så friska och vårdade. Det rörde mig då jag fick höra, att Serena varit här två gånger i veckan och sett efter dem. Det hade regnat litet om dagen och allt i trädgården stod friskt och doftande, ehuru frosten låtit ett och annat blad gulna. Jag är lycklig och tacksam. Jag väntar min björn hem från staden, där han tillbragt hela dagen, och har berett ett litet kalas åt honom. Som det är något kallt i afton, har jag låtit göra eld i salen och lagt björns stoppade rock och tofflor tillreds vid brasan. Jag vill skämma bort honom. Medan jag nu väntar på den gode mannen, vill jag säga dig något om gårdagens uppträden.
Lagman Hök kom till Ramm för att följa ma chère mère till Carlsfors. Vi åto frukost en famille, varefter vagnarna körde fram. Vädret var vackert och vi alla ”in high spirits”. Hagar biträdde vid inpackningen, men gömde sig bakom folket när ma chère mère med styv och stolt hållning skred ut på trappan. Bruno förde sin mor till hennes vagn. Hon var ännu ej uppstigen dit, då hästarna
