TJUGUFÖRSTA BREVET.
Hur tid och saker gå torde jag själv en vacker dag bli kär i Bruno. Ja, man kan få skjuta hästar — och hundar med — då man är så god mot människor. Här fanns en beklagansvärd änka med många små, nåväl, Bruno har givit henne ett kapital med vilket hon ser sig i stånd att begynna en lönande handel, och två av gossarna har han helt och hållet åtagit sig att låta uppfostra. Huru lyckliga äro ej de rika, som kunna så verksamt hjälpa.
Ma chère mère lär sig att skriva och spela kort, och är lycklig åt Bruno, som enligt vad Jean-Jacques sade, ser dyster och tärd ut.
Varför skall han täras? Varför undviker han den som vill och kan ge hans hjärta frid?
Den 19.
Jag gick i går på förmiddagen till Dahls. Serena var i förmaket sysselsatt med två unga fruntimmer, som hon undervisade i den svåra konsten att göra blommor. Hon omfamnade mig hjärtligt och bad mig hålla hennes mormor sällskap en liten stund.
Jag fann fru Dahl i sin sängkammare. Hon var sorgsen och suckade tungt. Hon frågade mig om jag inte fann att Serenas utseende mycket förändrats på den sista månaden. Hon tyckte att dotterdottern fallit av, magrat i
14. — Fredrika Bremer, Grannarna.
