att trevnad och lugn kunna bo där inne. Jag vill söka vara en klok lagstiftare i min lilla — men ej ringa värld. Och vet du vilken lag jag framför allt tänker stifta och handhava med sträng noggrannhet? En lag för djurens behandling. Denna skall innehålla följande:
Alla djur vid gården skola vårdas med största omsorg samt bemötas vänligt och ömt. De skola leva lyckligt.
Slaktandet skall så tillgå, att djuret så litet som möjligt plågas därav.
Intet djur får pinas i köket, ingen fisk rensas levande eller sprattla i grytan, ingen fågel flaxa halvdöd hängande på en spik. Ett knivstyng skall genast ge dem döden och frälsa dem från tortyren.
Dessa och några mer utförda föreskrifter kommer min lag att innehålla. Huru mycken onödig grymhet utövas icke alla dagar, endast därför att man icke tänker på vad man gör!
Här kommer björn, som bereder mig på att vi snart skola göra besök hos grannarna — vi ha en mängd därav — och påstår, att det finnes folk, som längtar att se mig, mycket gott och förståndigt folk, påstår han. Bered dig således, Maria, att snart göra nya bekantskaper. Jag kunde få lust att skriva en roman däröver. Farväl! Tänk vänligt på din romaneska och tillgivna
Fransiska.
