76
Jag lämnade Ebba åt sina tankar, och tysta fortsatte vi vår vandring fram till Rosenvik. Först vid ankomsten till ladugården skingrades Ebbas stilla tankfullhet, och den skummande mjölken, som vi med glas togo ur stävan, syntes oss vara en riktig gudadryck. Det föll icke Ebba in att tro, det Audumblas mjölk kunde vara av vanlig natur, och jag sökte alls icke att övertyga henne därom.
Min samvaro med Ebba under den övriga dagen styrkte mig i min tro om henne. Många sköna anlag äro hos henne, som med vård och utveckling kunna göra henne till en god och älskvärd människa. Mycken barnslighet finnes väl hos Ebba, men det har jag goda skäl att förlåta hennes sjutton år, då jag vid sju och tjugu…
Vi slutade dagen med att blåsa såpbläddror ute i den fria, lugna luften, med samma iver och glädje, som om vi varit små barn. Sedan förde jag hem Ebba i trillan och lämnade henne ibland till hennes stora förtjusning tömmarna.
Ma chère mère var denna afton mycket sysselsatt med den nya grannen på Ramm. Dels hade hon hört en mängd förmånliga rykten om honom, dels hade han nu visat henne själv en stor artighet. Ma chère mère hade för någon tid sen i sällskap yttrat, att hon längtade efter hjortstek samt att hon önskade ha ett par rådjur för att sätta i sin park på Carlsfors och låta dem föröka sig där. (Ma chère mère var före sin olycka en stor älskarinna av jakt och har med egen hand nedlagt mer än ett snabbfotat rådjur.) Nu hade den nya grannen på Ramm sänt till henne en den kostligaste stek i en ung, fet råhjort, som han skjutit, samt ett par levande av dessa djur, som man lyckats att fånga i snaror. Presenten var åtföljd av den mest artiga skrivelse på fransyska från grannen, som innehöll: att han händelsevis fått veta den forna ägarinnans av Ramm önskan och ansåg sig högst lycklig att kunna tillfredsställa den, helst då han själv
