100
gatan Sainte-Catherine, fullt och fast besluten att där vänta i tvenne timmar och att, om under loppet af denna tid ingen visade sig, sedan handla för egen räkning.
Klockan hade nyss slagit nio i Saint-Paul, då Bussy började sin vaktgöring.
Knappt hade han stått där i tio minuter, förrän han, trots det djupa mörkret, såg tvenne ryttare nalkas. Då de hunnit till hôtel des Tournelles, stannade de. Den ene af dem steg af och kastade tyglarna åt den andre, som troligen var en tjänare, och sedan han sett denne färdas tillbaka samma väg de kommit och försvinna i mörkret, styrde han sin kosa till det hus, Bussy fått i uppdrag att bevaka.
Då den okände kommit nära huset, såg han sig försiktigt omkring åt alla sidor, hvarefter han gick in genom porten.
Bussy hörde porten stängas efter honom. Grefven väntade ett ögonblick af fruktan, att den hemlighetsfulle personen möjligen stannat för att speja genom vaktluckan. Efter några minuters förlopp öppnade Bussy själf sakta porten och inträdde.
Han såg, att vaktluckan ej var högre upp, än att han kunde se igenom den, och efter all sannolikhet var det genom denna lucka han sett Quélus.
Men Bussy var ej kommen för att fördjupa sig i sina minnen. Han gick således långsamt framåt, famlande åt båda sidor i portgången, till dess han på vänstra sidan fann den bekanta trappan. Där stannade han ett ögonblick, och det af tvenne skäl: först, emedan han kände sina knän svikta under sig; sedan, emedan han hörde en röst, som sade:
— Gertrud, underrätta din matmor, att det är jag och att jag vill träffa henne.
Tillsägelsen gjordes med en alltför befallande ton för att tåla någon motsägelse; efter ett ögonblick hörde Bussy en kvinnoröst svara:
— Vill herrn vara god och stiga in i salongen; min matmor skall komma dit.
Sedan hörde Bussy, att ännu en dörr lästes igen. Han tänkte på trappstegen, dem Remy räknat; han räknade nu i sin ordning tolf steg och befann sig uppe i förstugan.
Han påminde sig nu korridoren och de tre dörrarna samt gick försiktigt några steg framåt, i det han famlade för sig med händerna. Han fann först en dörr, utan tvifvel den,
