Sida:Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu/109

Den här sidan har korrekturlästs
105

och ni har sagt mig det; men jag frågade er också, hur ni kommit hit, och på denna fråga har ni ej svarat.

— Min fru, sade Bussy, af några ord, som jag uppsnappat af ert samtal med herr de Monsoreau, har jag funnit, att orsaken till min närvaro helt naturligt skall förklaras af den berättelse, ni haft den godheten lofva mig. Sade ni mig icke själf nyss, att jag skulle få veta, hvem ni är?

— Jo, ack jo, grefve; jag skall berätta er allt, svarade Diana; ert namn är tillräckligt att ingifva mig förtroende, ty jag har ofta hört detta namn nämnas såsom tillhörande en tapper och ridderlig man, åt hvilken man kan anförtro allt.

Bussy bugade sig.

— Af de få ord ni hört, fortfor Diana, har ni kanske förstått, att jag är baron de Méridors dotter, enda arfvingen till ett af de äldsta och ädlaste namn i Anjou.

— Jag har, sade Bussy, hört omtalas en baron de Méridor, som i slaget vid Pavia kunnat rädda sig, men när han fick veta, att konungen var fången, lämnade han sin värja i spanjorernas händer och begärde som en ynnest att få åtfölja Frans I till Madrid. Han lämnade ej konungen, förr än han fick tillfälle att återvända till Frankrike och underhandla om hans lösen.

— Det var min far, min herre, och om ni någonsin inträder i slottet Méridors stora sal, skall ni där såsom ett minne af denna tillgifvenhet se konung Frans I:s porträtt, måladt af Leonardo da Vinci.

— Ack, sade Bussy, på den tiden visste furstarne att belöna sina trogna tjänare.

— Vid sin återkomst från Spanien gifte sig min far. Hans två första barn, tvenne söner, dogo, hvilket förorsakade min far mycken sorg, emedan han förlorade hoppet att se sitt namn fortlefva. Snart dog äfven konungen; min fars smärta öfvergick då till förtviflan; han lämnade hofvet några år därefter och begaf sig med sin maka till slottet Méridor, där jag föddes, tio år efter mina bröders död.

All min fars kärlek öfverflyttades nu på mig; hans tillgifvenhet för mig var ej ömhet, den var afguderi. Tre år efter min födelse förlorade jag min mor; detta var ett nytt, förskräckligt slag för min far.

Jag växte upp under hans ögon. Jag var allt för honom och han var allt för mig. Sålunda uppnådde jag mitt sex-