pessimisterna ville slå vad om att man ej skulle komma dit förran tredje dagen mot middagen.
Chicot menade, att man alldeles icke skulle komma dit.
Fram på aftonen passerade man förbi värdshuset Franska hofvet, som i den friska aftonluften sände ut en ljuflig ånga från sina stekspett, medan ett muntert larm förnams från dess kök.
Chicots näsa vädrade i förbifarten dessa ljufva ångor. Han lutade sig utom båren och såg på värdshustrappan flera karlar, insvepta i vida kappor. Bland dessa karlar befann sig en liten och tjock person, hvars bredskyggiga hatt helt och hållet dolde hans ansikte.
Alla dessa karlar skyndade hastigt in, så snart de fingo sikte på tåget. Men den korte och tjocke mannen hann ej in så fort som de öfriga, och Chicot hade således tillfälle att taga honom i närmare skärskådande. I samma ögonblick den tjocke mannen inträdde i huset, hoppade vår gascognare ned från den kungliga båren, och sedan han begärt sin häst af en page, som förde den vid tygeln, lät han, gynnad af den inbrytande skymningen, tåget aflägsna sig. Då de sista ryttarne försvunnit och det aflägsna bullret af hjulen dött bort i fjärran, smög han sig fram ur sitt gömställe och närmade sig porten, liksom han kommit från Fontainebleau. Då han kom fram till fönstret, blickade han hastigt in genom rutan och såg då till sin stora förnöjelse, att de karlar, han nyss bemärkt, ännu voro kvar, bland dem äfven den korte och tjocke, hvilken han gjort den äran att ägna en särskild uppmärksamhet. Som Chicot emellertid tycktes ha sina skäl att önska sig ej bli igenkänd af nämnda person, så lät han servera sig en butelj vin i rummet midt emot det, där denne befann sig, men placerade sig på så sätt, att ingen kunde gå ut eller in utan att ses af honom.
Chicot kunde från denna kammare blicka in i den andra, där han nu varseblef den tjocke och korte mannen, hvilken, utan tvifvel öfvertygad om, att han ej behöfde frukta några spioner, lät en blossande vinrefsbrasa med sitt klara sken belysa hela hans person.
— Jag bedrog mig icke, tänkte Chicot, och då jag gjorde min bön på gatan des Noyers, var det liksom hade jag vädrat denne mans återkomst. Men hvarför kommer han så här i smyg in uti vår vän Herodes’ goda hufvudstad?
