156
Hvarför gömde han sig, då han såg honom passera? Skulle möjligtvis den gode Guden ej vilja förläna mig de år jag tiggt om, utan tvinga mig till betalningen förr än jag trodde?
Chicot märkte snart till sin stora glädje, att från det ställe, där han tagit plats, han ej allenast kunde se, utan äfven genom en ödets lyckliga skickelse kunde höra. Då han gjort denna upptäckt, började han lyssna med största uppmärksamhet.
— Mina herrar, sade den tjocke och korte mannen till sitt sällskap, jag tror nu, att det är tid att bege sig af; den sista afdelningen af tåget har länge sedan försvunnit, och jag förmodar, att vägen vid denna timme är säker.
— Fullkomligt säker, nådig herre, svarade en röst, som kom Chicot att spritta till. Denna röst tillhörde en person, den Chicot ända hittills ej ägnat någon uppmärksamhet, emedan han endast gifvit akt på hufvudpersonen.
Den individ, som sist talat, var i motsats mot den, hvilken han benämnde nådig herre, af en hisklig längd; han var lika blek, som denne var röd, och lika krypande, som den andre var högdragen.
— Ha, mäster Nicolas, mumlade Chicot småskrattande; du kacklar; det är bra! Det skall gå särdeles rasande den här gången, om vi skiljas åt utan att först talas vid.
Chicot tömde därpå sitt glas och betalade värden, på det att ingen skulle uppehålla honom, då han funne för godt att bege sig på väg.
Denna försiktighet var ej öfverflödig, ty de sju personer, hvilka ådragit sig Chicots uppmärksamhet, betalade äfven i samma vefva, eller, rättare sagdt, den tjocke och korte betalade för dem alla. Därefter stego de till häst, den lilla truppen tog vägen till Paris och bortskymdes snart af nattens dimmor.
— Godt, sade Chicot, de bege sig till Paris; då vänder jag tillbaka dit.
Han kastade sig upp på sin häst och följde dem på långt håll utan att ett ögonblick förlora ur sikte deras grå kappor. Kavalkaden red in genom Porte-Saint-Antoine för att sedan, lik en bisvärm, störta in uti hôtel de Guise, som tycktes ha väntat blott på deras ankomst för att sedan slå igen sina portar.
— Jaså, sade Chicot, i det han ställde sig i bakhåll vid
