Han öppnade fönstret och kastade både spenaten och tallriken ut på gatan.
Därefter vände han sig om och ropade på värden. Denne, som utan tvifvel höll sig tillreds, visade sig genast på tröskeln.
— Mäster Claude, tag hit ett par buteljer af det där vinet, ni berömde så mycket här om aftonen.
— Ett par buteljer! sade Gorenflot. Hvad skall ni med så mycket, då jag ingenting dricker?
— Om ni ville dricka med, så skulle jag säga till om fyra buteljer, om sex, jag skulle säga till om så mycket, som funnes i huset, sade Chicot. Men då jag dricker ensam, så går det inte bra att dricka, och två buteljer är fullt tillräckligt.
— Två buteljer äro verkligen lagom, sade Gorenflot, och om ni därtill inte äter annat än några lätta rätter, så skall er biktfar ingenting ha att säga.
— Nej, visserligen, sade Chicot; fett i fastan, fy då!
Medan nu mäster Bonhomet gick ned i källaren för att hämta upp de bägge buteljerna, styrde Chicot sina steg till skafferiet, där han skaffade sig en gödd höna.
— Hvad gör ni där, min broder? frågade Gorenflot, som med ett ovillkorligt deltagande följde alla Chicots rörelser, hvad gör ni där?
— Som ni ser, lägger jag vantarna på en karp, på det att ingen annan må få tag i den. Under fastan är det snål åtgång på sådana här slags matvaror.
— En karp! utbrast Gorenflot förvånad.
— Ja visst är det en karp, sade Chicot, i det han stack honom med det läckra fjäderfäet.
— När fick karpen näbb? frågade munken.
— Näbb, sade gascognaren, hvad ser ni den? Jag ser inget annat än en gäl, jag.
— Och vingar sedan? fortfor munken.
— Det är fenor.
— Och fjädrar?
— Det är fjäll, min käre Gorenflot; ni är ju alldeles pirum.
— Pirum! utropade Gorenflot; pirum! Ah, det har ni just rätt uti: jag, som inte ätit annat än spenat och druckit vatten!
