166
sidiga vänskap … att med några droppar vatten döpa den till karp.
— Aha! sade Gorenflot skrattande.
— Ja, jag ber er därom, sade gascognaren, ty eljest kan jag kanske komma att försynda mig med att äta förbjuden mat.
— Må ske, sade Gorenflot, som, af naturen en ypperlig bordskamrat, nu började bli vid godt lynne, tack vare de tre gånger, han smakat på vinet. Men det finns ju inte mera vatten.
— Det står någonstädes skrifvet, jag minns ej rätt hvar: du må i nödfall begagna dig af hvad du har. Ändamålet helgar medlet; döp med vin, min broder, döp med vin; djuret blir kanske däraf litet mindre katolik, men inte sämre för det.
Chicot fyllde till brädden munkens glas; nu var första buteljen tömd.
— I Bacchi, Comi och Momi namn döper jag dig till karp, sade Gorenflot.
Sedan han doppat fingerspetsarna i vinet, stänkte han några droppar på hönan.
— Seså, sade gascognaren, i det han klingade med munken, låt oss nu tömma ett glas till den nydöptas ära; må hon bli stekt så fort som möjligt, och må mäster Claude Bonhomets skicklighet ytterligare fullkomna de egenskaper, denna höna af naturen fått.
— Ja, skål för den nydöpta! ropade Gorenflot skrattande, hvarefter han nedstörtade ett glas bourgogne, som Chicot hade hällt i åt honom. Skål för karpen! På min ära, ett kostligt vin.
— Mäster Claude, sade Chicot, sätt genast denna karp på spettet; häll öfver den färskt smör, blandadt med finhackadt fläsk och schalottenlök. När den börjar bli brun, så lägg två rostade brödskifvor i stekpannan och servera sedan varmt.
Gorenflot sade icke ett ord, men den gifna föreskriften godkände han med blicken och en omärklig böjning på hufvudet, hvilken antydde ett fullkomligt bifall.
— Vidare, sade Chicot, då han såg, att hans afsikt lyckades, vidare, mäster Bonhomet, skola vi ha sardeller och makrill. Vi äro i fastlagen, såsom den fromme broder Gorenflot nyss anmärkte, och jag vill ha en fullkomlig fast-
