176
ofta tror vara i Pau eller i Tarbes, sysselsatt med sina kärleksäfventyr, men den man dock träffar i Paris.
— I Paris? utropade flera röster på en gång; i Paris? Det är omöjligt.
— Jo, han har varit här! utropade La Hurière. Han var här samma natt, då M:me de Sauves mördades; han är här kanske i detta ögonblick.
— Död åt béarnaren! skreko flera röster.
— Ja, död åt honom! ropade La Hurière, och om han händelsevis kommer att taga in på Stjärnan, så lofvar jag att … men dit kommer han inte. Man fångar ej en räf två gånger i samma kula. Han tar nog in annanstädes hos någon god vän, ty den kättaren har vänner nog. Nåväl, det är antalet af dessa vänner, som man bör söka förminska. Vårt förbund är heligt, vår liga är laglig, den är helgad och välsignad af vår helige fader påfven Gregorius III. Jag fordrar, att man ej längre gör en hemlighet däraf, utan att listor må utdelas åt uppsyningsmännen i kvarteren, hvilka med dessa listor må inträda i husen och uppmana alla goda medborgare att underteckna. De, som göra det, skola vara våra vänner, men de, som neka att göra det, äro våra fiender, och om tillfälle erbjuder sig till ännu en S:t Bartolomeinatt, något som för de sanna trogna synes vara allt mer och mer af nöden, nåväl, då skola vi göra, hvad vi en gång förr ha gjort, och bespara vår Herre mödan att skilja agnarna från hvetet.
Detta tal belönades med stormande bifallsyttringar. Då dessa upphört, höjde samme munk, som redan talat, sin stämma och yttrade:
— Den framställning, som blifvit gjord af brodern La Hurière, hvilken det heliga förbundet tackar för hans nit, skall tagas i öfvervägande och omröstning däröfver anställas i högsta rådet.
Nya bifallsyttringar. La Hurière bugade sig flera gånger, nedsteg därefter från predikstolen och återvände till sin plats, liksom dignande under bördan af sin triumf.
— Aha, mumlade Chicot, jag börjar genomskåda det här. Man har mindre förtroende till min son Henriks nit för katolicismen än till Guisernas. Emedan Mayenne har sin näsa med i allt detta, är troligt, att Guiserna midt uti staten vilja bilda ett litet samhälle för sig, som de ärna styra på så sätt, att den store Henrik, som är general, skall taga
