Sida:Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu/188

Den här sidan har korrekturlästs

184

sågs för katolikernas hjälte, i afvaktan på att bli deras martyr.

— Den store Henrik af Guise i egen hög person, mumlade Chicot förvånad; och hans allra enfaldigaste majestät Henrik III tror honom nu som bäst sysselsatt vid La Charités belägring! Ah, nu börjar jag förstå! Den, som sitter till höger om honom och som välsignade de närvarande, är kardinalen af Lothringen, medan den där till vänster, som talade till korgossen, är min vän, hertigen af Mayenne.

Liksom för att omedelbart bekräfta Chicots gissningar nedfällde de båda andra munkarne äfven sina kapuschonger, och den till höger blottade den ryktbare kardinalens uttrycksfulla drag, breda panna och genomträngande blick, den till vänster hertigens af Mayenne hvardagliga ansikte.

— Aha, nu känner jag igen dig, sade Chicot, du föga heliga, men ganska syndiga treenighet. Låt nu se, hvad du ämnar säga och göra; jag är helt och hållet öga och öra.

— Trodde du, att han skulle komma? frågade den med ärret sin broder kardinalen.

— Jag ej allenast trodde det, svarade denne, utan jag var så säker därpå, att jag under min kåpa medfört allt som behöfs för den heliga smörjelsen.

— Jaså, menade Chicot, det tycks, som om man ämnade smörja någon här. Och jag, som alltid önskat få öfvervara en smörjelseakt! Det var rasande bra!

Emellertid sågos omkring tjugu stycken munkar med hufvudena insvepta i kapuschongerna komma uttågande genom kryptans dörr och placera sig i kyrkan. En af dem steg, åtföljd af herr de Monsoreau, upp i koret och ställde sig till höger om Guiserna.

Hertigen af Guise öfverskådade denna församling, mycket mindre talrik än den förra, följaktligen sannolikt en utvald del däraf, och, sedan han förvissat sig om, att alla uppmärksamt lyssnade, började han:

— Mina vänner, tiden är dyrbar; jag går således rakt på saken. I han nyss hört … ty jag förmodar, att I deltagit i den första sammankomsten … I han nyss hört åtskilliga klagomål framställas, i det somliga misstänka en af de förnämsta bland oss, den furste, som står tronen närmast, för ljumhet, ja, till och med för dåliga tänkesätt. Ögonblicket