Jag vill ej få på halsen alla så kallade legitima konungar i kristenheten.
— Jag har anat detta inkast å er sida, nådig herre, sade advokaten, i det han bugade sig för hertigen. Såsom det ägnar och anstår en erfaren jurist, har jag rådfrågat de tideböcker och handlingar, hvilka bestyrka mitt påstående i afseende på arfsrätten till kronan. Att vinna bevis på legitimitet är att vinna allt, och hvad det beträffar, mina nådiga herrar, har jag upptäckt, att I ären lagliga arfvingar och att huset Valois endast är en usurperande gren.
Den säkerhet, hvarmed Nicolas David uttalade dessa ord, tycktes väcka både nyfikenhet och glädje hos hans högättade åhörare.
— Det är emellertid svårt, sade hertigen af Guise, att bevisa, att lothringska huset, så frejdadt det än är, kan bestrida huset Valois företrädet.
— Detta är emellertid bevisadt, nådig herre, sade mäster Nicolas, i det han ur sin vida ficka tog upp ett pergament.
Hertigen tog pergamentet ur advokatens hand.
— Hvad är det här? frågade han.
— Lothringska husets stamträd.
— Och dess stamfar är?
— Karl den store, nådig herre.
— Karl den store! utropade de tre bröderna med en misstrogen min, som dock ej var fri från en viss förnöjelse; det är omöjligt! Den förste hertigen af Lothringen, fortfor hetigen af Guise, var samtidig med Karl den store, men han hette Ranier och var ingalunda släkt med denne store kejsare.
— Vänta, nådig herre, sade Nicolas. Ni förstår väl, att jag ej vill komma fram med ett af dessa bevis, som vid första inkastet vederläggas. Hvad ni förnämligast behöfver, är en lång process, som sysselsätter parlamentet och folket, medan ni under tiden kan vinna, icke folket, ty det är redan på er sida, utan parlamentet. Hör nu följande, nådig herre: Ranier, förste hertigen af Lothringen, samtidig med Karl den store, Gilbert, hans son, samtidigt med Ludvig den fromme. Henrik, Gilberts son, samtidigt med Karl den skallige.
— Men … invände hertigen af Guise.
— Litet tålamod, nådig herre; här ha vi det. Hör nu väl på, Bona …
