— Redan denna natt, svarade Schomberg.
— Jag vill då underrätta konungen därom, sade Bussy; ty hvad skulle väl hans majestät säga, om han i morgon bittida fingo veta, att hans vänner hade snufva och bröstvärk?
— Besvära er ej, min herre, sade Quélus; hans majestät vet redan, att vi ämna jaga.
— Lärkor då? inföll Bussy med den mest gäckande min.
— Nej, min herre, återtog Quélus; vi ämna jaga vildsvin. Vi måste nödvändigt ha ett vildsvinshufvud.
— Nå, herr de Bussy, vill ni vara med om jakten? frågade d'O.
— Nej, svarade denne i samma ton; jag måste i morgon infinna mig hos hertigen af Anjou för att öfvervara herr de Monsoreaus audiens. Monseigneur har, som ni vet, utnämnt denne till öfverhofjägmästare.
— Men i natt då? frågade Quélus.
— Ah, i natt rår jag lika litet om min tid; jag har stämt ett möte i ett hus i förstaden Saint-Antoine.
— Jaså, inföll d'Epernon; skulle drottning Margareta möjligen vara inkognito i Paris? Vi ha hört, att ni är de La Moles arfvinge.
— Visserligen; men för någon tid sedan afstod jag från arfvet, och det är en helt annan person, det nu är fråga om. Herr de Quélus, jag ämnade bedja er om ett råd.
— Allt för gärna. Ehuru jag icke är lagkarl, smickrar jag mig med att gifva rätt goda råd, helst åt mina vänner.
— Man påstår, att Paris' gator äro osäkra; förstaden Saint-Antoine är ganska ödslig; hvilken väg råder ni mig att taga?
— På min ära, sade Quélus, om jag vore i ert ställe, skulle jag taga den lilla färjan vid Pré-aux-Clercs, låta sätta mig öfver till tornet i hörnet och följa kajen utåt till Grand-Châtelet. Därefter skulle jag taga vägen öfver gatan Tixéranderie till förstaden Saint-Antoine; har ni väl hunnit till ändan af gatan Saint-Antoine och utan äfventyr kommit förbi hôtel des Tournelles, så är det troligt, att ni välbehållen uppnår det hus, ni nyss nämnde.
— Tack för ert goda råd, herr de Quélus, sade Bussy. Ni sade ju färjan vid Pré-aux-Clercs, tornet i hörnet, kajen utåt till Grand-Châtelet, så gatorna Tixéranderie och Saint-
