206
— Ack ja, det är så rätt! sade Saint-Luc.
— Föreställ dig, min älskade, detta lefnadssätt! fortfor Jeanne. Från morgon till kväll skola vi ströfva omkring i skogarna, som omge den lilla paviljong, Diana skall gifva oss till bostad.
— Låt oss skynda, Jeanne, sade Saint-Luc, jag ville redan vara framme vid Méridor.
Båda två sporrade nu sina hästar, som snabbt ilade framåt. På detta sätt tillryggalades vägen från Chartres till Mans, där de båda makarna, nu nästan fullkomligt trygga för efterspaningar, uppehöllo sig en hel dag. Följande dag inkommo de i den sandiga skogstrakt, som då sträckte sig från Guécelard till Ecomoy, och gladde sig i hopp att ännu samma afton anlända till slottet Méridor.
Saint-Luc ansåg att de nu voro räddade, ty han kände konungens ömsom uppbrusande, ömsom slöa sinnelag och visste att han, allt efter det lynne, hvari han befann sig vid Saint-Luc’s flykt, antingen skulle skickat ut tjugu kurirer och hundra soldater med befallning att återföra flyktingarna lefvande eller döda, eller också nöjt sig med att uppgifva en djup suck, sträcka armarna en tum längre än vanligt utom sängen och mumla:
— Ah, Saint-Luc, din förrädare, hvarför har jag ej genomskådat dig förr?
Men som flyktingarna nu ej blifvit förföljda af någon kurir och ej sett till en enda soldat, så var det sannolikt, att Henrik III för tillfället befunnit sig vid sitt slöa lynne.
— Godt, tänkte Saint-Luc, ovädret har urladdat sig mot den stackars Chicot i stället, hvilken, så tok han än är, och kanhända just därför att han är en tok, gifvit mig ett så godt råd. Jag skall slippa ifrån alltsammans med att gifva anledning till ett mer eller mindre kvickt anagram.
Plötsligt kände Saint-Luc sin hustrus hand på sin arm. Han spratt till; ty det var icke en smekning.
— Se! ropade Jeanne.
Saint-Luc vände sig om och såg på långt afstånd en ryttare, hvilken färdades samma väg som de själfva och tycktes sporra sin häst.
Denna persons plötsliga uppträdande föreföll Saint-Luc såsom ett elakt tecken, antingen därför att verkligheten nu tycktes vilja gäcka hans glada sinnesstämning eller ock där-
