— Ännu tvenne timmar, min baron, sade Bussy, och ni skall doma mig så, som jag vill bli dömd af er.
Våra resande inkommo i Paris genom förstaden S:t Marcel.
— Hvart färdas vi nu? frågade gubben; till Louvren förmodligen?
— Jag skall först föra er till mitt hus, herr baron, sade Bussy, på det ni en stund må få hvila ut.
Grefvens folk trodde nästan, att de aldrig mer skulle få se sin herre. Då han kom hem från Diana, hade han gått in genom en liten bakport, hvartill han ensam hade nyckeln, hvarefter han själf sadlat sin häst och begifvit sig å väg utan att ha blifvit sedd af någon annan än af Remy-le-Haudouin. Hans plötsliga försvinnande, de faror, för hvilka han under de föregående dagarna varit utsatt, och slutligen hans böjelse för äfventyr hade fört mången på den tanken, att han fallit offer för någon af hans fiender utlagd snara.
Blott Remy, den unge läkaren, var vid godt mod och påstod, att Bussy lefde och mådde väl. Remy lämnade under dessa dagar ofta palatset, utan att någon visste, hvart han gick.
Efter en af dessa hemlighetsfulla utflykter återkom han just i det ögonblick borggården genljöd af glädjerop, ty grefven var ändtligen kommen.
— I ären glada att se mig vara vid lif, sade Bussy: tack för det! I tron väl ej, att det är jag själf, utan min skugga. Men tron mig, det är allt jag. Hjälpen nu genast denne herre af hästen och märken noga hvad jag säger, att jag fäster mera afseende vid honom än vid en furste.
Bussy ledsagade själf den gamle uppför trappan och bjöd till att visa honom ännu mer uppmärksamhet, än han själf rönt på slottet Méridor. Den gamle baronen erfor en angenäm känsla vid all denna välvilliga artighet, och med en vänlig blick mottog han den förgyllda bägare, hvaruti grefven själf räckte honom välkomstdrycken.
— Tack, tack, min herre! sade gubben; men skola vi ej snart bege oss dit vi ämna oss?
— Jo, min baron, strax; var lugn, ty detta möte skall bereda mig lika mycken glädje som er.
— Hvad menar ni, grefve, och hvaraf kommer det sig, att ni nästan alltid talar till mig i gåtor?
— Jag säger er, herr baron, att det finns en barmhärtig
