238
priorn. Den andliga ifver, som sjuder i ert ädla hjärta, skulle kunna skada er i Paris, där det finns så många, som spionera på er. Jag önskar därför, att ni må begifva er …
— Hvart, min far? frågade Gorenflot, öfvertygad, att han skulle få gå i arrest.
— Ut på landsbygden.
— En förvisning! utropade Gorenflot.
— Om ni stannar här, kan det gå er långt värre, min högt älskade broder.
— Hvad kan då hända mig?
— Att ni får en kriminalprocess på halsen, som enligt all sannolikhet skall medföra lifstids fängelse, kanhända schavotten.
Gorenflot vardt dödsblek; han kunde ej fatta, på hvad sätt han gjort sig saker till lifstids fängelse eller dödsstraff, för det han berusat sig på ett värdshus och tillbragt natten utom klostret.
— Högt älskade broder, om ni underkastar er denna tillfälliga förvisning, skall ni ej allenast undgå faran, utan tillika komma i tillfälle att plantera trons standar ute på landsbygden. Det förslag, ni i natt framställt, och som är farligt, ja omöjligt att utföra här, skall utom Paris möjligen kunna verkställas. Res således så fort som möjligt, broder Gorenflot; kanhända är det till och med redan för sent, så att polisen fått befallning att arrestera er.
— Vördige fader, hvad säger ni? stammade munken, allt mer och mer häpen öfver den vikt, som fästes vid ett brott, hvilket, strängt taget, endast var en svaghetssynd; polisen, säger ni? Hvad har jag att göra med den, jag?
— Ni har intet att göra med den, men den kunde möjligen få att göra med er.
— Man har då angifvit mig?
— Det skulle jag kunna slå vad om. Res således, res!
— Resa, vördige fader! sade Gorenflot häpen. Det är lätt att säga; men hvad skall jag uppehålla mig af på vägen?
— Ack, ingenting är lättare! Ni är ju klostrets allmosesamlare; detta är er födkrok. Genom er insamling har ni ända hittills födt andra, genom er insamling skall ni nu föda er själf, och dessutom har ni ingenting att frukta i den vägen; ty de grundsatser, ni visat er hysa, skola förskaffa er tillräckligt många anhängare, för att ingenting skall
