318
att väcka missnöje; då jag hvarken kan gå eller stå, sofva eller vaka utan att väcka åtlöje, så kommer nu hertigen af Guise, eller rättare du, min bror, med en idé, som på en gång förskaffar mig armé, pengar, vänner och hvila. Men för att denna hvila skall bli varaktig, Frans, är blott en sak nödvändig.
— Hvilken då?
— Min kusin talade ju nyss om, att jag borde sätta en anförare i spetsen för detta stora företag?
— Ja, visserligen.
— Som du lätt inser, Frans, kan denne anförare ej vara någon af mina gunstlingar; ingen af dem har på en gång det hufvud och det mod, som därtill erfordras. Quélus är tapper, men för mycket sysselsatt med sina kärleksäfventyr; Maugiron är tapper, men fåfäng och tänker ej på annat än sin dräkt. Schomberg är tapper, men har icke tillräckligt förstånd, det måste till och med hans bästa vänner erkänna. D'Epernon är tapper, men han är en stor skrymtare, på hvilken jag ej ett ögonblick kan lita. Som du vet, Frans, sade Henrik med stigande förtroende, är det en af konungarnes tyngsta bördor att ständigt nödgas förställa sig. Därför är det mig en vederkvickelse, då jag, såsom nu, kan få tala öppenhjärtigt.
Chicot blundade med bägge ögonen.
— Välan, återtog Henrik, om min kusin af Guise fostrat denna idé, i hvars utveckling du tagit en så betydlig del, Frans, så är det honom det tillkommer att sätta den i verket.
— Hvad säger ni, sire? utropade Frans, flämtande af oro.
— Jag säger, att för att rätt leda en sådan rörelse erfordras det en stor furste i spetsen för den samma.
— Men, sire, tag er till vara!
— En furste, som på en gång är skicklig fältherre och skicklig underhandlare.
— I synnerhet skicklig underhandlare, upprepade hertigen.
— Nåväl, Frans, passar ej Guise i alla afseenden till denna förtroendepost?
— Min bror, svarade Frans, hertigen af Guise är redan ganska mäktig.
