Sida:Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu/324

Den här sidan har korrekturlästs

320

— Ack, min gode broder, sade Henrik i nedslagen ton, jag vet ingen, som befinner sig i denna ställning.

— Se er då omkring, sire.

— Nå, än sedan?

— Jag ser ingen annan än dig, min bror, och Chicot, de enda, hvilka jag kan anse som mina verkliga vänner.

— Ack, sade hertigen, du förstår då ej, min bror?

Henrik såg på hertigen af Anjou, såsom hade en slöja fallit från hans ögon.

— Hvad! Skulle det vara möjligt? utbrast han.

Frans gjorde en jakande åtbörd.

— Men nej, sade Henrik, du kan ej samtycka härtill, Frans. Befattningen är för svår; du skulle visst aldrig kunna vänja dig vid att låta dessa borgare exercera inför dig eller att genomse deras prästers predikningar, eller, i händelse af sammandrabbning, förrätta bödelstjänsten i det till slaktarhus förvandlade Paris; man måste därtill vara tredubbel såsom Guise, och ha en högra arm, som heter Karl, och en vänstra, som heter Ludvig. Hertigen slaktade rätt bra S:t Bartolomeidagen, eller hur, Frans?

— Ja tyvärr, alltför bra, sire.

— Men, Frans, du svarar ej på min fråga. Hvad! Skulle du kunna förmå dig till det, jag sade? Skulle du vilja komma i beröring med dessa fårskallar med kastruller på hufvudet i stället för hjälmar? Skulle du vilja göra dig populär, du, den förnämste vid hela vårt hof? Vid Gud min bror, man förändras då bra mycket med åren!

— Jag skulle kanske ej göra allt det där för min egen skull, sire, men jag gör det bestämdt för er skull.

— Gode, förträfflige broder, sade Henrik, i det han med fingerspetsen borttorkade en tår, som aldrig funnits till.

— Det skulle således ej misshaga dig, Henrik, sade Frans, om jag åtoge mig det uppdrag, du ämnat anförtro hertigen af Guise?

— Misshaga mig! ropade Henrik; nej, det gör det visst icke; tvärtom förtjusar det mig. Du hade således också tänkt en smula på ligan. Så mycket bättre! Således hade du också en ande i den stora idéen: hvad säger jag? Andel, nej, brorslotten! Jag finner verkligen, att jag är omgifven af öfverlägsna snillen, och att jag själf är den största åsnan i mitt rike.

— Åh, ers majestät skämtar!