mig i mina rum. Konungen hade rätt att erhålla hertigens af Guise första besök; men jag har rätt till det andra.
— Ack, min bror, sade Henrik, hvad jag gillar, att du på detta sätt vidmakthåller våra företrädesrättigheter, dem jag bland har den svagheten att glömma!
Hertigen fattade sin brors hand för at kyssa den.
— Hvad gör du, Frans? Nej, i min famn, vid mitt hjärta, där är din rätta plats.
Och de båda bröderna omfamnade hvarandra flera gånger, till dess hertigen af Anjou slutligen så godt som slet sig ur konungens armar, hvarefter han, med hjärtat klappande af glädje, lämnade rummet.
Konungen skar tänderna af vrede och skyndade genom en lönngång in i ett slags tambur, som gränsade till hertigens rum och hvarifrån han mycket väl kunde höra samtalet.
— Knäfveln besitta, sade Chicot, i det han öppnade ögonen och satte sig upp; hvad familjescener ändock äro rörande att skåda! Jag trodde mig ett ögonblick se Castors och Pollux’ möte i Olympen.
40.
Lyssna är bästa sättet att få höra.
Hertigen af Anjou visste ganska väl, att nästan alla rum i Louvren voro så konstruerade, att äfven sakta uttalade ord kunde höras af den, som ville lyssna. Narrad af kanslerns vänlighet, glömde han dock detta eller fäste ingen vikt därvid.
Henrik III skyndade in i sitt observatorium, i samma stund hans bror inträdde i sina rum, så att ej ett enda af de bägge hertigarnes ord undföll honom.
— Välan, nådig herre? yttrade lifligt hertigen af Guise.
— Ja, hertig, nu är jag här.
— Era höghet var bra blek.
— Märkbart? frågade hertigen orolig.
— Ja, åtminstone för mig.
— Konungen märkte dock ingenting.
