handskar. Detta olycksfall var oväntadt och förvånade alla, så mycket mer som man kände personer, hvilka just i det ögonblicket voro mycket angelägna om hennes död. Kan ni neka, nådig herre, att ej detta dödsfall mycket öfverraskade er?
Hertigens enda svar var en rynkning på ögonbrynen, som åt hans lömska blick gaf ett ännu hemskare uttryck.
— Och olycksfallet med Karl IX är äfven något, som förjänar omtalas. Han hade hvarken örat, ögat, axeln eller näsan att tacka för sin död; hans baneman var munnen: det är farligt att läsa i jaktböcker, hvilkas blad sitta så fast ihop, att man hvart ögonblick behöfver väta på fingret; de gamla luntorna förskämma saliven, och ingen människa, ej ens en konung, kan lefva länge med förskämd saliv.
— Hertig! Hertig! utbrast prinsen, jag tror, ni roar er med att hopdikta brott.
— Brott! Hvem talar om brott? Jag anför blott olycksfall; förstår ni inte? Det har aldrig varit fråga om annat, och den händelse, som inträffade med konung Karl IX på jakten, var ej äfven den ett olycksfall? Jag menar den där jakten, då ni i den ädelmodiga afsikten att döda vilsdsvinet, som rusade fram mot er bror, så hastigt sköt af, att ni, i stället för att träffa djuret, som ni siktade på, träffade ett helt annat mål. Detta bösskott, nådig herre, bevisar mer än något annat, hur lätt man kan råka ut för ett olycksfall. Vid hofvet känna alla er skicklighet, nådig herre. Ers höghet förfelar aldrig sitt mål, och ni måtte blifvit bra förvånad, att ni den gången kunde göra det.
— Men, sade hertigen af Anjou, i det han försökte återvinna sin fattning. hvad fördel kunde jag väl ha af min brors, konungens död, då Karl IX:s efterträdare skulle heta Henrik III?
— Vänta litet, nådig herre; det fanns redan en ledig tron, Polens. Karl IX:s död lämnade ännu en annan ledig, Frankrikes nämligen. Det är naturligt, att er äldste bror utan betänkande skulle ha valt Frankrikes tron. Men Polens var emellertid ej att förakta. Dessutom hade ni alltid kommit ett steg närmare, och det var således er olycksfallen skulle gynnat. Henrik III återkom visserligen från Warschau inom tio dagar; hvarför skulle ej ni,
