328
i händelse ett nytt olycksfall inträffat, kunnat göra, hvad Henrik III gjorde?
Henrik III såg på Chicot, som i sin ordning blickade på konungen, men ej med det hånfulla och gäckande uttryck som vanligen uppenbarades i narrens ögon, utan med ett nästan ömt deltagande, hvilket dock snart försvann från hans ansikte.
— Hvad drar ni för slutsats, hertig? frågade prinsen, i det han afbröt eller snarare bjöd till att göra slut på detta samtal, hvari hertigens af Guise missnöje så tydligt röjde sig.
— Jag drar den slusats, nådig herre, att, som vi nyss sagt, hvarje konung är underkastad sitt olycksfall. Således är ni Henrik III:s oundvikliga olycksfall, helst om ni blir chef för ligan, ty att vara chef för ligan är nästan det samma som att vara konungens konung, oberäknat att, om ni blir chef för ligan, ni tillika undanröjer det olycksfall, som möjligen kunde hota ers höghets snart inträffande regering: jag menar Béarnaren.
— Snart inträffande! Hör du? hviskade Henrik III.
— Visst hör jag, svarade Chicot.
— Således … fortfor hertigen af Guise.
— Således, inföll hertigen af Anjou, skall jag mottaga befälet. Är ej det er mening?
— Hur kan ni tvifla därpå? sade den lothringske prinsen; jag besvär er att mottaga det.
— Och ni?
— Åh, var lugn; allt sedan i morse är mitt folk på fötter, och i kväll skall Paris bli egendomligt att skåda.
— Hvad ärna de då i afton ställa till i Paris? frågade Henrik.
— Ack, hvad du är enfaldig, min son! I afton skall ligan undertecknas offentligt, förstår du; ty det är länge som man hållit på därmed i smyg. De väntade bara på ditt bifall; du gaf det i morse, och i afton sker undertecknandet. För knäfveln, Henrik, du ser, att dina olyckfall … ty du har två … att dina olycksfall, de båda hertigarne, ej låta tiden gå förlorad.
— Godt, sade hertigen af Anjou; vi råkas i afton, hertig.
— Ja, vi råkas i afton, upprepade Henrik.
— Hvad! återtog Chicot; tänker du då utsätta dig för
