24
säger er det; har ni ej längre förtroende till mig? Då är det bäst, att ni afskedar mig.
— Välan då, sade Bussy, efter du så vill.
— Ja, det är nödvändigt.
— Hvart skola vi gå?
— Till ett kvarter, hvars luft jag just i dag undersökt, och som är ett suveränt botemedel för er sjukdom, nådig herre.
Bussy klädde sig, hvarefter de lämnade palatset.
4.
Mötet.
— Det är besynnerligt, sade Bussy om en stund, att du för mig åt träsket vid la Grange-Batelière och påstår, att det är ett sundt kvarter!
— Tålamod, nådig herre.
Efter ytterligare en stunds vandring frågade Bussy: Hvart skola vi gå?
— Ser ni den där lilla kyrkan? sade Remy i stället för att svara på Bussys fråga. Jag vill svära på, att ni intill denna dag aldrig märkt den.
— Nej, minsann jag någonsin gifvit akt på den, svarade Bussy.
Bussy var ej den ende bland de förnäma, som aldrig varit inne i denna kyrka, hvilken kallades Sainte Marie l'Egyptienne.
— Välan, nådig herre, fort for Remy, låt oss gå in och beskåda fönstren, som väl förtjäna att ses.
Bussy märkte på den unge mannens ansikte ett så skälmskt smålöje, att han begrep, att den unge doktorn, då han förde honom in i kyrkan, hade någon annan afsikt därmed än att visa honom fönsterrutorna, dem man dessutom ej kunde se, emedan det var mörkt, ehuru kyrkan visserligen var upplyst till aftonhönen.
Efter en stunds förlopp, sedan de betraktat kyrkans väggmålningar, sade Bussy: Nu har jag sett nog; låt oss gå.
— Tålamod! Nu slutas ju aftonbönen, och om vi gå nu genast, störa vi de rättrogna.
