Remy kvarhöll Bussy vid armen.
— Se så, nu gå alla sina färde; nu skola vi göra likaledes.
Bussy närmade sig dörren med synbar likgiltighet och tankspridd min.
— Hvad, skall ni inte taga vigvatten? Hvad tänker ni på, nådig herre?
Bussy nalkades mekaniskt vigvattenskärlet.
Remy begagnade sig af tillfället att gifva tecken åt en kvinna, som därvid skyndade åt samma håll som Bussy. I samma ögonblick han sträckte handen mot vigvattenskärlet, sträcktes äfven dit en annan hand, visserligen något stor och röd, men ändock en fruntimmershand, och denna hand fuktade Bussys fingrar med vigvatten. Bussy kunde ej låta bli att flytta sin blick från den röda handen till ägarinnans anlete; men härvid bleknade han och for ett par steg tillbaka, ty han hade igenkänt Gertruds ansikte, till hälften gömdt under en svart slöja.
Han stod där med utsträckt arm utan att tänka på att göra korstecknet, medan Gertrud hälsade och gick förbi honom. På tvenne stegs afstånd bakom Gertrud, som med sina starka armbågar banade väg, gick en kvinna, omsorgsfullt insvept i en svart sidenkappa, en kvinna, hvars vackra växt, täcka fot och smärta, ungdomliga gestalt erinrade Bussy, att det i hela världen ej kunde finnas mer än en sådan varelse.
Remy behöfde ingenting säga; han såg blott betydelsefullt på honom, och Bussy förstod nu, hvarför den unge doktorn fört honom till kyrkan Sainte Marie l'Egyptienne.
Hussy och Remy följde efter den ungdomliga gestalten.
Gertrud, som gick framför de andra, tog af vid gatan Montmartre och skyndade sedan hastigt in i en återvändsgränd, vid hvars ända syntes en stor port.
Bussy tvekade ett ögonblick, om han skulle gå vidare.
— Nå, grefve, sade Remy, vill ni då, att jag skall trampa er på hälarna?
Bussy fortsatte sin gång. Gertrud drog upp en nyckel, öppnade en port och lät sin matmoder gå in, hvilket denna gjorde utan att se sig om. Remy sade ett par ord till kammarjungfrun, som drog sig tillbaka och lät Bussy komma in, hvarefter äfven doktorn och Gertrud inträdde. Den sistnämnda låste sedan sakta igen porten efter sig.
