Sida:Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu/384

Den här sidan har korrekturlästs

50

fruktar, att denna sömn blott är en förevändning, och att hertigen sagt till, att så skulle svaras, men att han i stället är ute på något kärleksäfventyr i staden; om så är blefve hans höghet missnöjd, om man frågat efter honom.

— Aurilly, genmälde hertigen, tro mig, hans höghet är för klok att bry sig om kärleksäfventyr på en sådan dag som denna; gå därför tryggt till Louvren och sök er herre.

— Jag går då, efter ni önskar det; men, nådig herre, hvad skall jag säga honom?

— Ni skall säga honom, att vi äro kallade till Louvren klockan tu, och att han nog vet, att vi behöfva rådgöra, innan vi råkas hos konungen. Ni förstår, Aurilly, tillade hertigen vresigt och i föga aktningsfull ton, att det ej kan komma i fråga att sofva, när konungen utnämner en chef för ligan.

— Godt! Och jag skall bedja hans höghet komma hit!

— Ja, och säg, att jag med otålighet väntar honom; ty som vi äro kallade till Louvren klockan tu, ha säkert många redan begifvit sig dit, och intet ögonblick är att förlora. Emellertid skall jag skicka efter grefve de Bussy.

— Men, nådig herre, om jag ej träffar hans höghet, hvad skall jag då göra?

— Om ni ej träffar honom, Aurilly, så låtsa ej om, att ni söker honom; det är nog, om ni sedan säger honom, att jag ifrigt försökt få träffa honom. I alla händelser skall jag infinna mig i Louvren klockan tre kvart till tu.

Aurilly skyndade bort; Chicot, som såg honom gå ut, gissade i hvad afsikt det skedde och insåg genast, att om hertigen af Guise finge veta hans höghets arrestering, så vore allt förloradt; han skyndade därför på en annan väg till kungliga slottet.

Aurilly gick nedåt kajerna, som vimlade af borgare hvilka alla sågo triumferande ut, och framkom till Louvren, hvilken midt under allt detta stadens jublande syntes majestätiskt lugn. Lutspelaren kände världen och hofvet; han gaf sig således först i samspråk med den vakthafvande officern, som alltid var en nyttig person för dem, som spejade efter nyheter eller tyckte om skandalösa historier. Officcern var idel artighet; konungen hade vaknat vid det bästa lynne i världen.

Aurilly gick från officern till slottsfogden; äfven denne smålog mot lutspelaren.