garne. Men hvar var det nu vi slogos? Jo, nu minns jag, det var nära Bastiljplatsen. Jag stödde mig mot en mur, och den muren var en port, som i rätt tid gick upp. Det var med stor möda jag kunde slå den i lås efter mig, och då kom jag in i en lång gång; men därefter kan jag ej påminna mig någonting, förrän jag kom till sans igen. Men kom jag verkligen till sans igen, eller har jag drömt alltsammans? Men det är sant, min häst, min häst lär man väl ha funnit död på platsen. Doktor, var god och ropa på någon af mitt folk.
Doktorn ropade in en betjänt.
Bussy fick nu veta, att hästen blödande och stympad slāpat sig till palatsets port, där man funnit honom gnäggande i dagbräckningen. Genast hade det blifvit uppståndelse i huset; Bussys alla tjänare, som tillbådo sin herre, hade skyndat ut för att söka honom, och de flesta af dem voro ännu icke återkomna.
— Det är då blott porträttet, som är en dröm, sade Bussy, och säkert var det en sådan: ty hur skulle det vara möjligt, att ett porträtt stiger ur sin ram för att samtala med en läkare med förbundna ögon? Jag är en narr, som kan sänka någonting sådant. Och likväl var detta porträtt så intagande!
Bussy började nu draga sig till minnes, huru porträttet såg ut, och därvid genomilades han af en ljuf rysning, af det slags frossa, som kärleken alstrar och som på en gång värmer och isar hjärtat.
— Och jag skulle ha drömt allt detta! utropade han, under det doktorn förband hans sår. Vid Gud, det är omöjligt; man har ej sådana drömmar!
Han började för hundrade gången att upprepa: Jag var på bal, Saint-Luc varnade mig för trakten kring Bastiljen, jag var i sällskap med Antraget, Livarot och Ribeirac, men skildes från dem och tog vägen utåt kajen. Vid hôtel des Tournelles fick jag sikte på bofvarne; de störtade på mig och stympade min häst. Vi slogos tappert, jag kom in i en lång gång, jag kände mig må illa, och sedan … Ack! dar är jag nu igen; detta sedan dödar mig; det är en feber, en yrsel, en dröm, det där sedan.
Och sedan, tillade han med en suck, befann jag mig bredvid Tempeltornets vallgraf, där en augustinermunk ville bikta mig. Men jag skall nog taga reda på saken, åter-
