mådig herre: jag anbefaller er blott en sak, och det är att ej skaffa er ett nytt värjstyng, innan detta är läkt.
Bussy lofvade doktorn att göra hvad han kunde för att följa rådet, och sedan han låtit kläda sig, befallde han fram sin bärstol och lät bära sig till hôtel Montmorency.
5.
Den nygifta.
Ludvig af Clermont, vanligen känd under namnet Bussy af Amboise, hvilken räknades bland det sextonde seklets största fältherrar, ehuru han dog knappt trettio år gammal, var en vacker karl och en sann ädling. Konungar och furstar eftersträfvade hans vänskap; drottningar skänkte honom sina ljufvaste småleenden. Bussy hade efterträdt La Mole i besittningen af Margaretas af Navarra tillgifvenhet, och den goda drottningen, som efter sin gunstlings död behöfde tröst, hade för den vackre Bussys skull begått så många dårskaper, att hennes gemål, Henrik, harmades däröfver, han som eljest föga brydde sig om dylikt, dårskaper, dem hennes svåger Frans säkerligen aldrig skulle förlåtit henne, så vida ej denna kärlek bragt Bussy på hans sida. Äfven denna gång uppoffrade hertigen allt för den oroliga ärelystnad, som under hela hans lefnad vållade honom så mycket lidande.
Men midt under allt detta hade Bussy, som aldrig hyst någon fruktan, hittills ej heller vetat, hvad kärlek var.
Henrik III hade erbjudit Bussy sin vänskap, men Bussy hade afböjt den, i det han yttrade, att konungars vänner vore deras drängar och stundom något ännu sämre, samt att ett dylikt anbud följaktligen ej anstode honom. Henrik III hade måst svälja denna förolämpning, som blef ännu skymfligare, då Bussy antog Frans till herre. Frans var, som sagdt, Bussys herre, dock på samma sätt som djurväktaren är lejonets: han betjänar och föder det, på det att lejonet ej må sönderslita honom. Sådan var denne Bussy, som Frans alltid sköt framför sig. Bussy visste det väl, men rollen var just i hans smak.
Hans tänkesätt påminde om familjen Rohans valspråk:
