Sida:Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu/58

Den här sidan har korrekturlästs

54

— Gå då, sade hon, jag skall vänta; men jag säger som kungen, dröj icke länge.

— Jeanne, min älskade Jeanne, sade Saint-Luc, du är tillbedjansvärd; lita på mig, att jag så fort som möjligt skall återkomma till dig. Dessutom har jag fått en idé, som jag skall meddela dig, då jag återkommer.

— En idé, som skall återskänka dig friheten?

— Jag hoppas det.

— Gå då, min vän.

— Gaspard, fortfor Saint-Luc, se till, att ingen får komma in, stäng dörren om en kvarts timme och skicka nyckeln in till mig hos kungen. Gå sedan hem till palatset och säg, att ingen behöfver vara orolig för grefvinnan, och kom icke tillbaka förr än i morgon.

Gaspard lofvade utföra dessa befallningar.

Saint-Luc tryckte sin hustrus hand och skyndade sedan in till Henrik, som redan började bli otålig.

Då Jeanne blifvit ensam, grubblade hon i sin oro på medel att komma ur denna kinkiga belägenhet.

Då Saint-Luc inträdde i konungens rum, möttes han af en stark doft, som uppsteg från det lager af blommor, Henrik bokstafligen trampade under sina fötter. Oaktadt den kalla årstiden såg man törnrosor, jasminer, violer och nejlikor bilda en mjuk och doftande matta åt denne veklige konung.

Taket var prydt med de skönaste målningar, och rummet var, såsom vi ofvan sagt, försedt med tvenne sängar, af hvilka den ena var ovanligt stor. Denna säng omgafs af ett omhänge i guld och silke, föreställande mytologiska scener och företrädesvis historien om Ceneus, hvilken stundom var man och stundom kvinna.

Gardinerna voro af samma tyg som sängomhänget, och i taket hängde på en guldkedja en lampa af förgylldt silfver, hvaruti brann en olja, som spred den ljufvaste vällukt. Till höger om sängen stod en satyr af guld, hvilken i sin hand höll en kandelaber med fyra tjocka, rosenfärgade, parfymerade vaxljus, hvilka, i förening med lampan, spredo tillräckligt ljus i detta yppiga rum.

Konungen satt i en fåtölj af ebenholts; hans bara fötter hvilade på blommorna, hvarmed mattan var beströdd, och på sina knän höll han sju eller åtta hundvalpar af spansk ras. Tvenne kammartjänare voro sysselsatta att frisera och kamma hans hår, hans mustascher och hans tunna, tappiga skägg.