58
darna, befallde han, att blommorna skulle tagas bort och fönstret öppnas en minut för att skaffa luftväxling i rummet, hvarefter en stor brasa af vinref påtändes i marmorspiseln och hastigt som en meteor flammade upp, men slocknade dock ej, innan den spridt en behaglig värme i rummet. Därpå tillslöt kammartjänaren sänggardinerna och insläppte konungens favorithund Narcissus, som med ett skutt hoppade upp i sängen, vände sig där några hvarf och utsträckte sig sedan vid sin herres fötter.
Slutligen släcktes ljusen, och i deras ställe påtändes en svagt brinnande nattlampa, hvarefter den kammartjänare, som haft dessa sistnämnda bestyr, aflägsnade sig på tåspetsarna.
Och mera bekymmerslös, liknöjd och försoffad än till och med de sysslolösa munkarne i hans rike, gjorde sig konungen af Frankrike ej mera besvär att ihågkomma, det ett Frankrike fanns till, ty inom några minuter sof han.
En half timme senare sågo de, som vakade i gallerierna och hvilka från särskilda håll kunde urskilja konungens fönster, hur slutligen den kungliga lampan alldeles slocknade och månens silfverstrålar ersatte det rosenröda skenet. De tänkte följaktligen, att hans majestät sof. Allt buller både inom och utom slottet hade upphört, och det var så tyst, att man skulle kunnat höra en läderlapps flykt i Louvrens mörka korridorer.
8.
Konungens omvändelse.
Då två timmar förflutit under denna djupa tystnad, hördes plötsligt ett förfärligt rop, hvilket kom från konungens sängkammare. Snart förnams ytterligare bullret af något tungt, som föll, och af porslin, som slogs sönder. Ljudet af oroliga steg blandades därmed, hvarefter hördes förnyade rop och hundens skällande.
Genast äro ljus påtända, värjor dragas, och de yrvakna posternas steg genljuda i de långa gångarna.
— Till vapen! ropas ifrån alla håll, till vapen! Kungen ropar; skynda till kungen!
Och täflande om, hvem som skall komma först, instörta i
