Henrik öppnade nu sakta dörren till korridoren, som ledde till närgränsande rum, hvilket, som man påminner sig. innehades af Saint-Luc. Knappt hade han tagit några steg i korridoren, förrän han hörde rösten fördubbla sina förebråelser. Chicot svarade i den jämmerligaste ton.
Då kungen kommit längre fram i korridoren, märkte han med förvåning, huru, i samma mån Chicots röst hördes på längre afstånd, den underbara rösten däremot tycktes närma sig, och huruledes denna röst kom från Saint-Lucs rum.
Konungen ämnade knacka på dörren, då han märkte, att en ljusstråle trängde genom nyckelhålet. Han satte ögat intill detta. Hans dödsbleka anlete blef plötsligt blodrödt, och i det han gnuggade sig i ögonen för att bättre urskilja, hvad han trodde vara en synvilla, utropade han:
— Vid Gud! Är det möjligt, att man till en sådan grad vågat gäckas med mig!
Se här, hvad Henrik såg. I ena hörnet af rummet stod Saint-Luc i tofflor och nattrock och talade uti ett språkrör alla de hotande ord, som konungen tagit för en röst ofvanifrån, och stödd mot hans axel stod i hvit nattdräkt en ung kvinna, som då och då ryckte språkröret ifrån honom och talade däruti allt, hvad hennes skalkaktighet förestafvade henne, i det hon bjöd till att göra sin röst så stark som möjligt. Båda två skrattade så, att de kunnat kikna, hvarje gång de togo språkröret från munnen, ty Chicot fortfor att gifva sina svar i den jämmerligaste ton, allt under det han fullkomligt härmade konungens sätt att tala i näsan.
— Saint-Lucs hustru! Ett hål i muren! Ett bedrägeri! mumlade Henrik. O, de uslingarne skola dyrt få betala mig det!
Vid en fras, ännu mera förolämpande än de andra, tog Henrik ett steg tillbaka och sparkade upp dörren med en hos en vekling förvånande styrka.
Den halfklädda Jeanne ilade med ett anskri till sängen, uti hvars omhänge hon insvepte sig. Dödsblek af förskräckelse, med språkröret i hand, knäföll Saint-Luc för konungen, som var krithvit i ansiktet af raseri.
— Ack, ropade Chicot i konungens rum, ack, barmhärtighet! Jag åkallar den heliga jungfrun och alla helgon! … Jag dör.
Men i rummet bredvid hade ingen af aktörerna i denna
