blifvit anfallen och sårad, det känner jag fullväl. Det var vid Bastiljplatsen jag blef angripen, då jag ämnade mig till förstaden Saint-Antoine för att hämta drottningens af Navarra bref. Det var således där jag anfölls, nära en port, och denna hade en lucka, genom hvilken jag tittade, sedan porten var igenslagen, och jag såg då, hur blek Quélus var och hur hans ögon gnistrade. Jag kom sedan in uti en lång gång, och vid dess slut var en trappa, mot hvilken jag snafvade och där jag nedföll afdånad. Därefter började min egentliga dröm, och slutligen befann jag mig under bar himmel, liggande på gatan, och bredvid mig stodo en munk, en slaktare och en gammal kvinna.
— Men hvaraf kommer sig, att alla andra drömmar så hastigt utplånas ur minnet, medan denna däremot allt djupare inpräglas däruti? Ack, suckade Bussy, däri ligger just det besynnerliga!
— Det är icke möjligt, fortfor han, att en dröm kan kvarlämna ett sådant intryck. Jag ser för mig, när jag vill, hela rummet, figurerna på tapeterna och i taket, sängen med damastomhänget, porträttet och den vackra, blonda damen, ehuru jag icke är rätt säker på, om ej damen och porträttet voro en och samma. Slutligen ser jag den unge läkaren, som man förde med förbundna ögon till min säng. Allt detta har jag således till min ledning. Det tycks väl vara tillräckligt kännetecken, och jag skulle vara bra dum, om jag icke lyckades få ljus i saken. Nu till Bastiljplatsen!
Detta beslut var för visso föga klokt af en man, som kvällen förut varit nära att bli mördad på samma ställe, dit han nu ämnade begifva sig. Bussy tog emellertid sin starkaste värja, insvepte sig i en kappa och steg upp i sin bärstol samt sade till, att denna skulle stanna vid ändan af gatan Roi de Sicile. Där steg han ur, med tillsägelse åt sitt folk att vänta på honom, hvarefter han begaf sig till Bastiljplatsen.
Klockan var nio, och Paris’ gator voro ödsliga och tomma. Bussy såg sig omkring för att igenkänna det ställe, där hans häst hade stupat under honom, och trodde sig snart ha funnit det. Han började nu granska hvar enda port för att få reda på luckan, genom hvilken han sett Quélas. Men alla portar hade en dylik lucka samt en gång innanför, någonting som ej var underligt, om man betänker,
