— Allting är möjligt, svarade Remy filosofiskt.
— Utom att få reda på huset, suckade Bussy.
— Och att komma dit in, sedan man funnit det, tillade Remy.
— Ah, jag vet nog en utväg: jag skaffar mig ett nytt värjstyng, inföll Bussy.
— Godt, sade Remy; det ger mig hopp om att få stanna kvar hos er.
— Ah, var lugn i det hänseendet, sade Bussy; jag kan, på min ära, inte nu vara af med dig.
— Nåväl, sade den unge läkaren, det är då afgjordt, att ni deltager i jakten för att söka reda på damen, och att jag återvänder till gatan Beautreillis för att söka rätt på huset.
— Det vore lustigt, inföll Bussy, om vi, härnäst vi träffas, hade gjort hvar sin upptäckt.
I Vincennesskogen var verkligen en stor jakt anbefalld i anledning af grefve de Monsoreaus installerande i sin öfverhofjägmästarsyssla. Den procession, som ägt rum dagen förut, och den stränga botgöring, som iakttogs af konungen, hade gjort, att man i förstone betviflat, att han personligen skulle infinna sig vid denna jakt; ty när konungen ibland fick detta ryck af gudaktighet, hände det, att han ej på flera veckor lämnade Louvren, om han ej gick så långt i sträng andaktsöfning, att han rent af begaf sig till ett kloster; men till hela hofvets stora förvåning fick man på morgonen veta, att konungen hade begifvit sig till Vincennestornet för att jaga i sällskap med sin bror och hela sitt hof.
Klockan nio voro således alla församlade, och den nye hofmannen, okänd för nästan hela hofvet och föremål för den allmänna nyfikenheten, visade sig på en präktig svart häst. Allas blickar riktades på honom.
Han var en man af ungefär trettiofem års ålder, reslig till växten, med ett ansikte, fáradt af koppärr. Hans hy, som schatterades af flyktiga fläckar, allt efter de sinnesrörelser han erfor, gaf honom vid första anblicken ett rätt obehagligt utseende
Klädd i en lifrock af grönt kläde, galonerad med silfver, prydd med ett axelgehäng, hvarpå konungens vapen var broderadt, hållande i vänstra handen ett jaktspjut och i den högra den staf, som han, enligt ceremonien vid ett sådant tillfälle, borde öfverlämna åt konungen, kunde grefve de
