illskefull röst ropade: Heter du Gabriel? Heter du Gabriel? En af de närvarande hustrurna svarade: Ja! Gabriel heter han, i Herrans Jesu namn! Då slogs dörren igen så hårdt, att hela byggningen darrade och förstugutaket störtade ned, hvarpå anden försvann och lät aldrig mer höra utaf sig. Men barnet växte till och vårdades under böner och sång af gudfruktiga qvinnor, och när dessa någon gång slumrade och gossen började gråta, framkommo englar i skepnad af små elfvor och rörde vaggan, samt sjöngo med späda röster barnet åter till hvila.
Herr Krister Bengtsson blef icke långt derefter halshuggen i Stockholms blodbad. Men den unga Gabriel, redan från födelsen englars och menniskors älskling, växte upp i gudsfruktan, kunskaper och ridderliga öfningar, förvärfvande sig allmän både kärlek och aktning. Under Gustaf Wasa blef han riksråd, under Erik den fjortonde friherre, varande den första, som i Sverge med denna värdighet bekläddes. Han gaf samma konung de osvikligaste bevis på sin trohet, då han uppriktigt varnade honom för de sanslösa giftermålsförslagen, för de öfverdrifna förföljelserna mot Sturarna, o. s. v. Han undvek att taga någon verksam del i de strider, som föreföllo vid afsättande af denne olycklige konung; men blef det oaktadt, så snart Johan vunnit kronan, upphöjd till riksmarskalk. Spådomen vid hans födelse tycktes gå i fullbordan. Han uppnådde en ganska hög ålder under jemnt stigande aktning och förtroende. Med sin fru, Beata Trolle, hade han tillsammans sex söner och fem döttrar, hvilka alla hunno till mognare år och redan före föräldrarnas död ingått giften med Sverges förnämsta ätter, hvarförutan sönerna sjelfva blefvo högt ansedda män. Sista året af sin lefnad inbjöd gamle herr Gabriel sina anhöriga att fira julen tillsammans på Mörby. De infunno sig talrikt. Den gamle anställde derunder följande julelek. Alla hans barn, mågar, sonhustrur och barnbarn, utgörande icke mindre än femtio personer, skulle taga tillsammans i en stor ring midt på salsgolfvet; till och med de späda barnbarnen, som ännu icke kunde gå, skulle dock, burna af sina ammor, följa
