Oxenstiernas odödliga ära böra förvarade blifva. År 1626 efter de första eröfringarne uti Preussen hoppades Gustaf Adolf att genom ännu ett kraftigt fälttåg kunna förskaffa Sverge en varaktig fred, äfven från denna sidan; men en vigtig fråga återstod, nemligen huru man skulle finna medel till de för sådant ändamål nödiga rustningar. Oxenstierna skref i detta hänseende till sin bror sålunda: Gud hafver gifvit nåd och lycka till våra företag, och vi hafva genom de vunna fördelarna fått fienden så i säcken, att han om freden slutligen tigga skall, derest vi icke genom egen försummelse förderfva saken. Här tarfvas undsättning både i förråder och folk, heldst godt och svenskt, ty på det främmande är föga att lita. Men, såsom du sjelf vet, förefaller vid utskrifningarna mycket underslef. Mig synes derföre att adeln borde denna gången godvilligt nedlägga sina fri- och rättigheter, samt tillåta utskrifning äfven med deras bönder, så inom som utom frihetsmilen, hvarigenom allt tillfälle till undansmygande skulle förekommas. Kronans vinst vore osäglig, adelns förlust ringa. Såsom ett för tillfället frivilligt åtagande, kunde det ej heller tjena till framtida efterrättelse. Om i derföre, i st. f. att grubbla och gräla i småsaker, med vilja och kraft fatten kongl. maj:t under armarna, då hafven i först och främst visat för hvar man, att det allmänna bästa är eder högsta lag, edert förnämsta privilegium; och dernäst skolen i med Guds hjelp genom denna uppoffring förskaffa fäderneslandet ett snart och godt slut på kriget, så att vi sjelfva och Sveriges öfriga innebyggare ändteligen en gång i frid och lugn få sitta bland maka och barn under våra ekar och lindar, likasom fordom Israels barn under sina fikonaträd[1]. Oxenstiernas ädelmodiga råd följdes, och först genom denna adelns eftergift blef det för Gustaf Adolf möjligt att med så mycken framgång utföra de följande fälttågen.
Oxenstiernas glada förhoppningar om en slutlig fred
- ↑ Falkenb. Axel Oxenstierna till Gabr. Oxenstierna. Tigerhoff i Preussen den 26 Okt. 1626.
