Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
127
GUSTAF ADOLFS SAMTIDA.

Sture den yngre, och tillika dotterson af den store Klas Kristersson Horn, var sjelf en i alla hänseenden obetydlig man. I och med honom utslocknade på manliga sidan den fordna så ryktbara Stureätten.

Brahe-slägten härstammar från Anders till Mohammar, riksråd under Erik den tiondes tid. Stamgods hafva varit Rydboholm, Finnsta, Terna, m. fl.; vapnet, tvänne örnvingar, hvarföre den äfven kallades Örnvingeslägten. Namnet Brahe upptogs först omkring 1440 af riksrådet Peder Magnusson efter dess morfarsfar danska riksrådet Peder Brahe; i Danmark har sedan uråldriga tider blomstrat en slägt under detta namn, men med annat sköldemärke. Svenska Braheätten har städse bibehållit sig i stort anseende. Birger Persson till Finnsta var riksråd och Upplands lagman i början af fjortonde århundradet, tillika ledare af de vigtiga lagförbättringar, som på den tiden förehades. Då konung Birger Magnusson genom svek och brödramord ådrog sig allmän afsky, var det Birger Persson, hvilken jemnte Matts Kettilmundsson år 1319 lyfte kronan af hans ovärdiga hufvud. Tjugu år derefter erböds samma krona åt sonen, den för rättvisa och dygd högt aktade Israel Birgersson Brahe; och dennes syster, den ryktbara S:t Brita, fästade genom gudsfruktan, försakelser och mod helgonglansen kring sin panna. Joakim Brahe, som föll vid Stockholms blodbad, och sonen, den så kallade gamle grefve Pehr, äro båda likasom den sednares söner genom föregående berättelser nogsamt kända. Magnus Brahe, bland dessa sistnämnda den tredje i ordningen, blef såsom hertig Karls anhängare upphöjd år 1602 till riksmarsk efter Klas Fleming och 1611 till riksdrots efter Maurits Lejonhufvud. Han var en kunnig, skicklig och redlig herre, ofta och med fördel nyttjad i angelägna riksärenden. Vi hafva förut talat om dottern, Ebba Brahe; söner hade han inga; och slägten fortplantades af yngste brodern Abraham Brahe. Efter slaget vid Stångebro blef nemligen denne sednare upptagen till nåder hos Karl den nionde, hvars fana han sedermera troget följde. — Abraham Brahe hade fattat tycke för jungfru Elsa, dotter af